Aftonbladet – 25 februari 1862, sida 2

er, liksom revisorer och deras suppleanter samt efälhafvaren, kapten C. E. Svensson, bibehålla vid sina platser. Utdelning verkställdes med procent å aktiekapitalet eller 21 rdr pr aktie. artygets turer blifva oförändrade. erjemte emyndigades direktionen att försälja fartyget, ned befintliga inventarier, för 125,000 rdr rmt. — — Med anledning af den i Norrköpings idningar nyligen meddelade berättelsen om n hägring, som skulle visat sig på sjön slan, skrifver en insändare, som kallar sig homas, till samma tidning: Utan att på något sätt vilja nedsätta eller föringa den persons trovärdighet, som lördagen den ; dennes på sjön Glan sett den i Norrköpings Pidningar för den 15 dennes intagna, storartade yn eller hägring, undras om ej möjligtvis ett nisstag härvidlag egt rum. Insändaren, som är voende tätt invid norra stranden af sagde sjö ch således dagligen och stundligen har utsigt sfver sjöns yta, har hvarken sjelf sett ej heller ört någon annan person tala om några sådana rigiska rörelser, som för strandboerna söderut varit Synliga. Månne, som NN är, ej ett missag härvidlag skett? Sagde lördag voro folk sysselsatta med att på norra sidan af sjön nedsätta buskar uti isen, till vägfarandes efterrätelse. Det kunde ju varit dessa buskar, som för personer på södra stranden, på det långa afståndet, antogo utseende af krigsfolk? Bller, då sjön numera allmänt begagnas af vägfarande, i stället för landsvägen, dessa kunnat vara orsaken till hägringen? Det skulle vara roligt att få veta tiden på dygnet, då fenomenet visade sis. Insändaren anser ej omöjligt, att en dylik hägring verkligen kunnat visa sig; men finner det besynnerligt, att den då ej varit synlig äfven från några andra sidor af sjön. —m— — — Inom Kronobergs län har bildat sig ett bolag till försäkring mot förlust af hagelskador, hvartill teckning skett till ett belopp af 538,000 rdr. Vid PE den 13, der ordet fördes af häradshöfdingen F. M. Wahlbom, valdes styrelse och revisorer, äfvensom distriktsindelning skedde, jemte tillsättande af särskilda distriktskomiteer. Till ordtörande i styrelsen utsågs häradshöfding S. Hederstjerna på Stjernvik och till ledamöter löjnant M. Lind af Hageby på Ry, provinsialläkaren D. Billengren på Hångers, prosten J. Rydeman i Odensjö, possessionaten 0. Sydow på Tranhult, häradsskrifvaren G. O. Boring på Fanhult, kammarherren friherre A. Koskull på En aholm, fanjunkaren OC. L. Gyllensvärd på Uråsa, löjtnanten F..O. Hogberg på Berg, kapten F. Gyllensvärd på Åby, löjtnanten Er K. Posse på I Ne kyrkoherden N. ieslander i Täfvelsås, löjtnanten O. W. Örner i Smöramåla, possessionaten J. Sjöbring på Thorsjö, riksdagsmannen Peter Nilsson i Wernlanda och prosten P. Carlstedt i Långasjö. Till revisorer valdes häradshöfdingen F. M. Wahlbom och förste landtmätaren R. J. Lindvall samt till deras suppleant kaptenen S. F. Cervin. I öfrigt antog bolaget formulär till inträdesförbindelser samt beslutade att, då timad hagelskada icke öfversteg 1000 rdr, styrelsen egde upplåna detta belopp, med hvars utdebiterande dock icke finge dröjas mera än 3 år efter det lånet blifvit upptaget. — — Från Carlshamn berättas i stadens tidning för den 19:de om följande våldsamma uppträde: Sistl. lördag var staden och dess närmaste grannskap norr ut skådeplatsen för sådana uppträden af okynne, öfversitteri och våld, som lyckligtvis här sällan förekomma; om än lördagarne framför andra dagar förete den bedröfliga anblicken af personer som raglande stryka utåt gatorna. I Tördage hade en mängd sjötolk från staden och orten häromkring på f. m. undergått mönstring på stadens sjömanshus, och hvad man befarade, då de sammankallats på en lördag, det inträffade nu äfven. Sedan en del af sjöfolket, isynnerhet de som bo i staden, hunnit väl förpläga sig på krogarne, började de fara vildt fram på gatorna under stojande, gräl och slagsmål, under det att större flockar stannade der och hvar i gathörnen, ytterligare anlitande bränvinsflaskan, som gick laget om på öppen gata, och begåfvo sig sedan, då polisen kom i verksamhet, utåt landsvägen norr om staden, der de dels slogos inbördes, dels antastade fredliga personer, som begåfvo sig ifrån staden, och begingo allehanda våld emot vägfarande, i det de omkullsjelpte deras vagnar och under oqvädinsord jagade dem på flykten. Klockan emellan 3-4 e. m. hade den vilda hopen dragit sig ut på andra sidan Kör: möllegården, då en marinsoldat kom gående på landsvägen och helsade dem med ett vänligt: God dag, sjömän! men var knappt förbi dem förrän de under svordom och oqvädinstillmälen sprungo till och gåfvo honom ett slag i hufvudet, så att karlen föll till marken, hvarefter de lära tilldelat honom ännu flera slag i ansigtet och trampat honom på bröstet. Inspektor Lanvallen som tillfälligtvis kom gående från Körmöllegården, tillropade dem då, för att skydda karlen för ytterligare våld, att betänka hvad de företogo sig mot en äldre man, som icke ofredat dem, hvarvid de rusade emot inspektoren och tilldelade honom flera slag i ansigtet och ryggen. En person, som åsåg misshandlingen mot inspektoren, skyndade in till kustchefenLandergren, ropande: Kom ut, de slå ihjäl herrns son, hvarpå kustchefen sprang ut, och framkommen ill stället, sökte med fogliga ord föreställa dem deras vilda okynne, då en sjöman först skuffade till kustehefen och stod just i begrepp att med knuten hand i högsta hugg slå honom i nacken, då inspektor L., som åsett knauffningen och gaf akt på försåtet, afböjde det slag, som hotade hans fader. Herrarne L. drogo sig derefter in på faktor Sjögrens gård, och några af sjömännen följde efter. Inkomne på gården slogo SR nen en och hvar som kom i deras väg, karlar och qvinfolk, och under tumultet lära de flera gånger ropat: ack, om vi haft våral knifvar! — Kustchefen L. afsände genast ettilbud till kronolänsman Rooth i Asarum, och lät emellertid tillstädeskommen polis från staden upptaga namnen å våldsverkarne. Mera kunde den icke göra, y stadspolisens område slutar, som bekant, invid orre port, der Bräkne härads jurisdiction vidager. — När kronolänsmannen omsider anlände, kingendd sig den oroliga hopen, tagande vägen it staden. Berättelsen om detta öfvervåld är redaktionen neddelad efter den angifvelse, som af kustchefen uvandergren blifvit inlemnad till allmänna åklaaren vid Bräkne häradsrätt, der målet lärer oföröfvadt förekomma. Den,som gick i spetsen för åldsverkarne, lärer vara en öfverdådig sälle härfrån staden, som kort före Jul undergick betraffning i cellfängelset för misshandel. — Det nå tilläggas att de fleste sjömännen från landet god id och utan äfventyr lära begifvit sig på emvägen. — Hos konsistorium i Linköping hade lekrn i främmande lefvande språk vid dervarande eleventarläroverk J. S. C. Cederqvist och lektorn i aturvetenskap dersammastädes mag. N. OC. Kinderg anhållit, att konsistorium måtte låta an rdna de dem tillkommande löner på det sätt, att e ehurn ei kansistorii ledamöter, finge åtniuta