Aftonbladet – 21 februari 1862, sida 3

Den australiska upptäcktsexpeditionen. (Slut fr. gårdagsbladet.) Den 18 September begaf sig hr Howitt åstad att begrafva den arma Wills qvarlefvor. Jag lemnade läget i dag på morgonent, skrifver han, jemte hrr Brahe, Welsh, Wheeler och King, för att fullgöra en sorglig pligt, som har legat tung på mitt sinae, alltsedan vi slogo läger här, och hvilken jag uppskjutit endast till dess King blefve tillräckligt frisk att följa med. Vitågade nedåt strömmen sju mil, gående öfver en gren deraf, som flöt söder ut, och följde en af infödingarnas stigar, hvilken ledde till den del af strömmen, hvarest hrr Burke, Wills ach King slogo läger efter det misslyckade försöket att uppnå Mount Hopeless och de norra nybyggena i Södra Australien, och der den olycklige Wills dog. Vi funno de båda aunyahs ungefär såsom King beskrifvit dem, belägna på en sandås mellan två vattengölar och omkring en engelsk mil från den slätt, der de samlade de nardoofrön, af hvilka de så länge lifnärde sig. Den arma Wills qvarlefvor funno vi liggande på samma ställe hvarest King, då han återkom efter sitt försök att leta upp infödingarna, hade öfverhöljt honom med sand och vass. Vi hopsamlade omsorgsfullt qvarlefvorna och begrofvo dem, der de lågo; och som jag ieke hade någon bönbok, läste jag I Cor. 5 kapitlet, på det vi åtminstone måtte ha den sorgliga tillfredsställelsen att ha visat honom den sista tjensten. Vi kastade upp sand öfver grafven och lade grenar på densamma, på det att infödingarna skulle af sina egna tecken förstå att de ej skulle oroa en medmenniskas sista hvila. Jag inskar en inskrift i ett träd nära derintill, för att utmärka stället. Dagboken, en anteckningsbok, som tillhört hr Burke, åtskilliga småsaker, som lågo kringströdda och ej voro af något värde, men nu ingåfvo ett djupt iniresse för de omständigheters skull, med hvilka de stodo i samband, samt nägra af de nardoofrön, af hvilka de lifnärt mig, äfvensom det lilla trätråg, hvari de sköljt dessa, har jag nu i min ego. Vi återvände hemi en sorgsen sinnesstämning, men jag måste bekänna, att jag kände mitt sinne lättadtaf att denna smärtsamma pröfning vär öfverstånden. King var mycket matt när vi kommo tillbaka till lägret, och jag måste, ehuru högst ogerna, uppskjuta mitt besök vå det ställe, der hr Burkes qvarlefvor ligga, ill dess han är bättre i stånd att uthärda ansträngningen.4 Tre dagar derefter gjorde han samma sorgliga tjenst åt Burke. Dercm skrifver han: Den 21 September. Då jag ansåg det ej vara rådligt för King att gå ut på två eller ire dagar, kunde jag ej längre uppskjuta att uppsöka den plats, hvarest hr Burke dog, och efter de anvisningar King kunde lemna, gick jag uppåt floden i dag på morgonen med hrr Brahe, Welsh, Wheeler och Aitkin. Vi sökte utåt strömmen i 8 mil, och slutligen funno vi märkvärdigt nog hr Burkes qvarlefvor liggande bland höga växter under. en grupp af buxbomträd, omkring 200 yards från värt sista läger och icke trettio steg från vårt spår. Ännu förunderligare var det, att tre eller fyra af vårt sällskap och de båda svarta gossarne hade varit nära invid stället utan att varseblifva liket. Skelettet var oskadadt, med undantag af händer och fötter, och liket hade blifvit flyttadt omkring 5 fot från det ställe der det först låg och der infödingarna lagt grenar öfver det. Jag hittade revolvern, som hr Burke hade hållit i handen när han. dog, betäckt med löf och jord och öfverdragen af rost. Den var laddad och försedd med knallhatt. Vi gräfde en graf tätt bredvid stället och jordade qvarlefvorna, inhöljda i en britiek flagga. — den mest passande svepning i hvilken en modig, men olycklig mans ben kunde få sin sista hvila. I ett buxbomträd vid öfra ändan af grafven är en inskrift inskuren, innehållande initialerna till hans namn och dödsdagen.4 Victorias legislatur har beslutit, att dessa martyrer för vetenskapen och upptäcktslasten ej skola förbli. begrafna. i vildmarken, och instruktioner ha blifvit skickade till. hr Howitt ait hopsamla deras ben och föra dem till Melbourne, der de skola hedras med en offentlig begrafning. -Monumenter skola uppresas till deras minne i olika delar af kolonien, och ett frikostigt underhåll kommer att tilldelas dessa modiga mäns efterlefvande slägtingar.. Den räddade King får en lifstidspension, och för Burkes fostermor — som anlände till Melbourne tre dagar efter det han anträdde sin, olyckliga resa — skall legislaturen draga försorg. Vi meddela här Burkes och Wills sista bref, hvilka påträffades af Mowitti gömstället vid Coopers Creek. Burkes Sista bref. Depöt n:r 2, Coopers Creek. -. Lägret n:r 65. i : Den afdelning, som återvände från Carr