Aftonbladet – 20 februari 1862, sida 1

sinsemellan om någonting som fängslade:; hennes uppmärksamhet. z F Sade ni att han var fransman?4 sade den ena till den andra, i 45å har jag hört; det är bra eget, eller: hur? Lefver med demhelt och hålletz: äter och sofver .och sitter ibland dem; talar; till dem .om qvällarne också och på engel-; ska, hvilket är besynnerligt. De der irlän-darne tränga sig omkring honom som om han vore Sanct Patrik sjelf. Jag gick ned: fördäck i går afton för att höra honom.! et är roligt nog; han berättade dem historier :och de -gråta och skratta, skrika och i korsa sig på en gång. De äro ett lustigt slägte dessa irländare! , Men hvarföre gör den franske grel.ven allt detta? Han är balft engelsk, säges det, och har gods i Irland, och en hop af det der ttiljet äro hans eget folk, och han har rest ut :med dem för att sätta dem-i-gång på andra sidan, och han lefver med dem för att ;lära känna huru de behandlas, och gifva sty el sen en redogörelse för deras vedermöd or, som ej äro få, fruktar jag, stackars krå k. Det är en handling, värdig Don Quixol :e: Han kunde väl hafva fått reda på allt cle der, utan att hafva så mycket bråk derfört SVinden friskar upp, vi få visst en bist el natt skulle jag tro.t I SDet är kallt att sitta här. Låt oss gå litet. JG Denna natt lade Gertrud sitt hufvud på kudden, cch vindens och vågornas röster tycktes åter, liksom första dagen, tala om en, som låg ej långt derifrån på sitt hårda, trånga läger, hvars tankfulla ögon voro Iyftade mot himlen i bön, under det skeppet rastlöst ilade framåt, och som litet anade att hon, hvars bild ännu alltjemt förföljde honom under dagens långa mödor och nattens korta ro, äfven vakade och Jyssnade till samma toner samt betraktade, samni molndigra himmel.