Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 3

Det har kommit menniskor ombord, som du förr kände. Hvilka då — hvem menar du? Andleys och några andra.4 Lady Clara! O, är hon här? utropade Gertrud, och tryckte handen hårdt emot pannån. Ett ögonblick förblef hon tyst och tycktes öfverlägga med sig ae skakad af stridande känslor och ingifyelser: Jag skall gå ned i hytten, sade hon sedan hastigt, och der skulle jag, om möjligt, vilja se lady Clara för ett ögonblick. Vill du laga att hon får denna biljett? Hon skref hastigt några ord med blyertspenna på en papperslapp, och nedfällande sin slöja, .skyndade hon tvärsöfver däcket och ned genom labyrinten derinunder, till det gömställe hon sökte. En döende, sade hon för: sig sjelf, i det hon satte sig ned på kanten af den smala soffan, — en döende menniska kan ofta göra hvad som vore orätt af en annan; och är icke en evig skilsmessa ett slags död? Om jag kan få tala ned henne, skall måhända detta vilda hjerta slappa lugnare under dess återstående år. J, huru sällsamt, att ifrån den störastaden, som jag med så förarna känslor stirrade på, i detta ögonblik s ulle komma en af de ytterst få menniskor jag kändt, som ulltid spridt ett solsken på min stig och al: irig sett på mig. annat än med godhet och vänlighet. Kanske hon ej vill komma; måhända fruktar hon en scen. 0, om hor visste, huru stilla qvalet kan bli, då det nått sin höjd!4 Hon väntade en stund, och derpå öppnades dörren till hytten. Hur står det till, lady Clara? sade hor med denna stelhet, som undertryckt rörelse gilver. cHuru mår ni? Välj Loppok jag. Jag är ledsen att hafva förorsakat er detto bestär,s 5