Aftonbladet – 19 februari 1862, sida 1

och för större stilar beräknas a efter det tryck2riet, Stora Nygatan N:o-21.1 sanekg å Enare STOCKHOLM iden 19 Febr. Den skandinaviska frågan. I. Vi ha redan antydt, att det ligger någon äng i yttersta grad opraktiskt uti den föreställningen, att det icke just är nödvändigt att tänka så särdeles mycket i detalj pi medlen och formerna : för en skandinavisk förbindelse och uti det optimistiska antagandet, att om blott-de trenne folken på ett eller annat sätt bli förenade, så skall något slags rivalitet icke mera kunna ifrågakomma, atan den inbördes välviljan och de nationella sympatierna skola aflägsna alla svårigheter samt på ett ömsesidigt tillfredsställande sätt närmare bestämma, utveckla och befästa föreningsbanden. Det ärjast samma IA og som gjorde sig gällande år 1814 vid ingåendet af Sverges och Norges förening. Då endast jublade man på vers och -prosa öfver det sköna och herrliga förbundet, då :stämde hvarje stor och liten poet sin lyra-för att qväda om skandinaviska halföns enighet, styrka: och sällhet, då visade man i smakfullt arrangerade tableaux vivants Svea och Nore hand i hand med hvarandra, omgifna af fredens och lyckans attributer, men starkt rustade till öm3esidigt försvar. Det skulle utan tvifvel den tiden ansetts för mycket inskränkt och småaktigt att: ifrågasätta, huruvida: unionsbestämmelserna voro tillräckligt klart och på lämpligt sätt affattade, samt förutsätta, att någon annan rivalitet emellan det ståtliga äkta paret någonsin skulle kunna uppstå, än den der sköna täflan att öfverträlta hvaråndra i nit och uppoffringar för gemensamt bästa. : Sedandess har man emellertid kommit underfund dermed, att det hade varit godt, om vid. den tiden poesien hade spelat en mindre framstående rol och deremot det allting noga öfvervägande politiska förståndet gjort sig litet mera gällande. Hvad som i sådana fall uppgöres ex improviso och i största hast, under inflytande af en tillfällig stämning, blir alltför lätt bristfälligt och genom sina brister vådligt. Geijer har yttrat om Kalmarunionens bestämmelser, att de voro ett uppenbart hastverk; man hade der föga tänkt på några verkliga garantier för unionens. bestånd. Afven unionsverket af 1814 bär i sanning allt för . mycket prägeln. af hast, slarf och obetänksamhet. Det är önskligt, att om en dy skandinavisk union förr eller sednare kommer att afslutas, den icke måtte vara ett hastverk, vid hvilket man beräknat att de dynastiska intressena eller de nationella sympatierna skola förmå hålla allt tillsammans, utan att man före och vid dess afslutande noga tagit alla omständigheter i betraktande och icke lemnat ur sigte någon at de för föreningens styrka och. bestånd nödiga bestämmelser. Det är ett ganska anmärkningsvärdt förhållande, ;att det numera hufvudsakligen är de gamla skandinaverna, skandinaverna från i går, som önska att man noga bör taga i betraktande; medel, utvägar och former, och icke förlora sig i allmänna fraser, då deremot en splitterny skandinavisk fraktion, af den. mest obestämda färg och de mest heterogena beståndsdelar för öfrigt, synes föreställa sig, att hufvudfrågan är att få sal en arrangerad så enart som möjligt, lika goo. huru, om genom lock eller. pock. Dessanyskandinavers föreställningar om de sätt och de former, medelst hvilka en förening kan åvägabringas, äro i yttersta grad oklara och sväfvande; än låter det nästan som om de voro färdiga att proklamera ett eröfringskrig je mot Danmark och Norge, för att den kandinaviska enheten måtte kunna komma då snart och så fullständigt som möjligt; men stråxt derpå aflöses denna stämning af en sanska stor ömhet för alla de trenne folkens ihet och sjelfbestämmelserätt; ena: dagen tyckesodet söm skulle man anse nästan inga gemensamma politiska intressen finnas för de trenne fölken, utan att hvartdera mycket väl kan isolera sig och: gå sin väg; men dagen derpå äro dessa gemenfamma intresjen så klåra och påtagliga och den gemensamma farad så nära och öfverhängande; att den: gemensamma välfärden ovilkorligen fordrar en så skyndsam och så fullständig anslutning som möjligt. I afseende på konsegvenserna af denna skyndsamma och komdetta förening gör man sig på nämnde håll ljällan den mödan, att låta tankeexperimenfet det ringaste fördjupa sig uti några detaljer. ;-Endast deraf kan man t. ex. föroe den egendomliga företeelsen, att: peroner som hos oss. äro bestämda -motståndare till hvarje representationsreformy som till och med af alla krafter motsatt: sig den förändringen, att ordförandeplatserna i utSkotten skulle tillsättas genom val och icke efter sjelfskrifvenhet, att dessa samma personer uttalade sina lifliga sympatier för den broschyr af psevdonymen Lars Heyer, hvari föreslogs en kompleit sammangjutning af de. e nordiska rikena med ett gemensamt parament. . De togo härvid alls icke i beräkning nödändigheten af en fullständig demokratiek eform i Sverge. Lika litet torde då ha öres a sig någon möjlighet att kunna örmå anmark och Norge att gå baklänges dch närma sig till Sverges utlefvade och ua odugliga ståndsförfattning; vi ha erkligen så mycken aktning för deras förFE SA MT sä SA AE Fo AD JES I JEG Få AN