Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 2

emot denna öfvertygelse — han kände sig behöfva sällhet till hvad pris som helst. Han försökte intala sig sjelf att hans stra var större än hans synd; men engång vakna , är samvetet alltför starkt, för en menniska, som ej är alldeles bortvänd från det goda, och dess logik för kraftig. Med hvarje dag förebrådde han sig sjelf mera och andra mindre, och såg i allt klarare ljus sin trolöshet mot Mary, sin otaeksamhet mot Adrien och sin grymhet mot Gertrud. En dju nedslagenhet bemäktigade sig honom, oc hans fåfänga. passionerade bemödanden att försona det förflutna, att bereda henne glädje al något slag, alt åstadkomma någon förändring i en lott, som föreföll honom allt mer och mer hopplös, förökade endast qvalet af hans lif. Yan försökte fåfängt att komponera, som han plägat göra. Hans ingifvelse tycktes halva öfvergitvit honom. Endast en svag stråle deraf återvände. Han gick en dag ut och kom på en äng, ett stycke utanför London, och under det han ströfvade likgiltigt omkring, såg han några barn med ifrig förtjusning förfölja en brokig, lysande fjäril. Länge undvek den deras fingrar och flög från blo r.ma till blomma, med sina guldoch purpurvingar glittrande i solskenet; men en djerf hand fångade den slutligen, och de nyfikna barnen trängdes omkring den lycklige segervinnaren. Han öppnade sin hand — och der låg den krossade insekten, med de klara färgerna utplånade från dess lätta vingar, dess lif nästan utsläckt och endast en krampaktig ryckning utvisande en återstod deraf. Maurice vände sig bort och mumlade med bitter smärta: 0, min Lady-Bird — min Lady Bird — så har jag gjort med dig!4 När han kom hem denna afton, berättade han henne tilldragelsen, utan några