Aftonbladet – 18 februari 1862, sida 1

tvärt afbrutits, bragtes på den punkt, der den nu befinner sig. Det var äfvenledes genom en kraftyttring af nationalviljan, som den anglo-amerikanska frågan i sjelfva verket bilades, då det nemligen egentligen var John Bulls högljudda brummande, som vann gehör på andra sidan hafvet. Hvad den danska frågan angår, så lärer väl det tyska förbundets brist på hvarje skymt af sammanhållning få antagas såsom en lemligen säker borgen att frågan ännu fören tid kan bållas öppen och. svälvande.. Den romerska frågan har, genom: denna -passiva seghet, som utmärker vatikanens män och som enligt den nyligen i Frankrike offentliggjorda;gula boken? gått ända derhän, att man förklarat sig beredd att protestera emot Spaniens anbud om hjelp, emedan anbudet endast innebar ett skydd för den heliga stolens nuvarande besittningar — i sjelfva verket kommit på en revolutionär ståndpunkt, och för detta drabbar ansvaretingen annan än den romerska regeringen sjelf. Härom har -ett Pariserblad i: dessa:-dagar fällt följande likaträffande som,i-betraktande af franska pressens-ställning dristigås onvdöme : eRomerska hofvet lemnar sålunda ingen utväg öppen till en förlikning, och. det af påfvens regering. förda. språk blir för oss fullt begripligt, om vi blott vilja. betrakta .sakem från nämnde hofs synpunkt.-; Rom iföredrager öppna motståndareframför tvifvelaktiga vänner; det tycker mera om fiendef utanför sina murar än försvarare, på hvilka det icke kan räkna; och i grunden andas dess ton mindre hat emot dem; som angripa dess välde än förakt för dem; hvilka tillråda det att kapitulera. Till alla dessa mer eler mindre brännande frågor har nu ytterligare. kommit en ny, som. man .skulle.-.kunna kalla den tyska. Sedan nemligen Preussen dänge -begärligt, men med osäker hand sökt dragaåt sig ledningen af det stora fäderneslandefs? anelägenheter, dervid likväl varsamt undvikande hvarje brytning med tyska förbundet och icke ens vågande uttala tanken på den nuvarande kabinettsrepresentationens utbytande emot en nationalrepresentation, uppträder nu plötsligen Österrike, flänkeradt af en mängd mindre stater,. med anspråk och medgifvanden, vida större och: bestämdare än dem, med hvilka det tveksamma -Preussen någonsin vågat framkommå: Wienerkabinettet har nemligen med Bayern, Wirtemberg, Sachsen, Hannover, Hessen-Darmstadt, Nassau, Braunschweig, Oldenburg oc! Schwartzburg, flera bland de, thäringskuw hertigdömena m. m. afslutat en defensivallians, omfattande förbundsmedlemmarnes alla landområden?. Med andra ord, de allierade vilja icke blott försvara Tyskland inom förbundsområdet, utan de. förpligta sig derjemte till försvar af alla gebietsdelar, således äfven de utom Tyskland betägna, hvilka tillhöra en medlem af förbundet. Det vill alltså säga, att Tyskland skall garantera Österrikes bestånd och förbinda sig att draga i krig för sistnämnde makts.utom Tyskland liggande länder. . Detta. nya förbund, upprättadt inom det, gamla, skulle benämnas det Svidsträcktaret förbundet; under det vid sidan deraf det gamla, som endast omfattar tyskt gebiet, skulle fortfara såsom ett inskränktare förbund. Men detta inskränktare förbund skulle reformeras: Det-skulle genom ombud trån de särskilda tyska stän.derförsamlingarne erhålla karakteren åf en folkkammare, ett förbundsparlament, som egde att sammanträda jemte förbundsdagen, och åt detta parlament skulle inrymmas ett inflytande såväl på lagsiftningen som på törvaltningen. Detta förslag utgör egentligen en ren motsats till den från Preussens sida i grefve Bernstorffs sista not med anledning af det sachsiska projektet föreslagna förbundsreformen. Under det nemligen den preässiska noten hänvisar på ett mera slutet förbund emellan de tyska regeringarne utom den österrikiska, och vill. låta detta trärgre förbund afsluta en allians med Österrike;. under det, sålunda ifrågavarande förbund enligt denpreussiska planen endast skulle omfatta en del af Tyskland och denna del, först efter att hafva-slutit big tillsammans, skulle skrida till ett fördrag med Österrike, har man deremot i det österrikiska förslaget gått en alldeles motsatt väg. Ett frisinnadt Berlinerblad yttrar sig härom på följande sätt: SOmöjligheten för Preussen att ingå på ett dylikt förslag ligger så för öppen dag, att den ej behöfver några bevis. (Grefve Bernstorff har ock redan, som man finner af ett-telegremin på annat ställe i-bladet, pitratsig energisktiemot förslaget.) : Att gå i borgen för den österrikiska helstaten, innebär ioch för sig en våda, hvaruti:man utan. behof och utan gagn skulle, kasta sig, i strid med nationalutvecklingens och de nationella -sympatiernas innersta natur. .Det-vore detsamma -som att tvinga Tyskland till de italienska besittningarnes .återeröfrande ; ty att upprätthålla det eniga Italiens och det derifrån slitna Venetiens nuvarande tillstånd, är så näturvidrigt och så omöjligt, att ingen menniska med sina fem sinnen i behåll kan på ensådan grund bygga ett. varaktigt förbund: Helstaten Österrike är i sjelfva verket ett Ceuropeiskt ofogX;-dess bestånd ligger helt och hållet utom naturen af vår tids uttecklingar; hvarje försök till. ett förbund på em sådan grundval står i-strid med histöriens anda. I ett Hamburgerblad: betraktas saken ur följande, för ingendera af de båda stormakterna smickrande synpunkt: Det var ändå en Jycklig tid för de tyska tegetingarne och de tyska; furstarne den der Metterdichska perioden 1815—1840. -Ioke derföre, att de: ju äfven då icke-hade-siha sorger och bekymmer och .understundom--ock sina små förargelser — men de voro åtminstone iatlrmänhet taget eniga sinsemellan, och ryktet om deras små afundstvister trängde sig säl