Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 2

ett nytt fält för sin verksamhet. Det skulle roa er att höra alla de olika saker hon gör efter hvarandra: huru hon går från en barnkrubba eller. ett hospital till förmiddagsrepetitionen af en opera; från en predikan i S:t Roche till en middag på ett caf; huru hon börjar dagen med en messa fur full orkester i Madeleinekyrkan och slutar med teatern i Palais Royal. Hennes söndagar i Paris äro märkvärdiga: hon skyndar från den ena kyrkan till den andra; från en metodistpredikants bibelförklaringar till pater La Cr: daires andliga föredrag; från Svedenborgska församlingen eller kanhända från synagogan till Notre-Dame-des-Victoires, der hon tot: sar hettan och modigt armbågar sig genom trängseln, endast för att få höra de tusende röster, som på en:gång uppstämma sina entusiastiska hymner. Jag var nästan halfdöd förra söndagen, efter att hafva följt henne a hela runden af hennes religiösa förströelser. Hon måste vara mycket god, som ej är rädd alt på detta sätt leka med de mest gripande och högtidliga föremål i lifvet och bocsaj detsamma.? Åhja, som hon aldrig har gjort en flu,a förnär eller talat ett kärlekslöst ord, ehuru hon kan hafva yttrat många tanklösa sådana, så förmodar jag att hennes samvete ej har skäl att göra henne: oro. Tiden har gått lika lätt öfver hennes själ som öfver hennes ansigte. . Hon är nästan lika vacker som någonsin. detta ögonblick träffades mr Egerton af uttrycket i Gertruds ansigte, på hvilket tjugutvå lefnadsår hade lemnat spår, som nära fyratio ej hade tryckt på hans systers. Det var icke ålder, det var icke sorg, som hade stämplat det sålunda. Det var något, som han ej kunde förstå; någonting, som kom honom att följande dagen skrifva till Lady Clara: sDin Lady-Bird är, om möjligt, -skönare än någonsin men, om jag ej mycket misstagit mig, har svärdet gått genom hennes