Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 2

hos en målare af betydenhet, som i många år varit vän till Maurice, träffade hon mr Egerton. Han kände ej igen henne i början; men efter ett ögonblicks tvekan tyckte an sig säker på att ej hafva misstazit sig, och presenterade sig som en gammal bekant. Med den utomordentliga sjelfbeherrskning hon egde, förrådde hon ej den ringaste sinnesrörelse, utan samtalade med honom en lång stund — icke lekfullt och stämtande som fordom, men med ännu mera skarpsinnighet och sinnrikhet — talade om politik, litteratur och en mängd olika ämnen, såsom om ej hennes hjerta svidit till. en grad, som skulle hafva kommit henne att-qvida högt, om hon för ett ögonblick gifvit vika derför. Han berättade henne, att lady Clara Andley ännu alltjemt var utrikes, och,som han visste, angelägen att få veta hennes adress, för att kunna få skrifva till henne, I sitt sista bref hade hon sagt: Kom ihåg aw du skaffar, reda på min Lady-Bird. Jag vill ej förlora henne ur sigte. Ett namn, en frag, det tonfall, hvarmed ett ord yttras, hvilken skärande smärta kunna de ej förorsaka! Men efter en lång, doft aggande värk ligger det stundom en känsla af lättnad i ett förändradt lidande, och hon fortfor alt tala om lady Clara och göra frågor om henne. Hvad tycker hon om Paris? Hvad tycker Paris om henne?4 Tycket är ömsesidigt. Hon är utomordentligt beundrad, och hon roar sig från morgon till qväll med allting, vare sig gladt eller allvarsamt, som kommer i hennes väg. Hon har vänner af alla möjliga slag, och de föra henne till de mest olika ställen. Hon ser folk af de mest motsatta politiska RE och besynnerliga sammankomster hållas i hennes salong. Under den korta tid jag var hos henne, der, gaf hon mig en beskrifning på de olikartade intressen denna nya sida af hennes lif innekåller. Det var hög. tid att hon reste utrikes. ; Hon hade ut tömt nyhetens behag i Eneland och behöfde!