Aftonbladet – 17 februari 1862, sida 1

till första till hands liggande penna och papperslapp, teckna med rask hand några siffror, verkställa, icke mindre raskt, några kalkyler? och äro i en handvänning färdiga att säga hvad affären i fråga ger eller kan gifvo : behållning. Man erfar på det sättet icke -:ilan. huru lätt fabulösa profiter kunna realiseras. Skada blott att kalkylatören merändels haft liten eller ingen kännedom om att med affären äro förbundna åtskilliga afbränningar. Kände han dem och låge det för öfrigt i hans lynne att fråga efter dem, skulle profiten måtända visa sig ganska måttlig, ja, den kunde tilläfventyrs befionas reducerad till noil, eller, än värre, förvandlad till — förlust. Så länge kalkylatörerna af denna skola nöja sig med att öfva sin förmåga endast för sitt nje skull under konversation om varande eller supponerade affärer, så äro de skäligen oskadlige. Men en och annan får ibland det infallet att tillämpa. sin metod på rospekter, aktieinbjudningar m. mi! dylikt. å man då taga:sig tll vara, ty dervid gäller det plånboken. Ieke mindre vigtigt är, att hafva ögonen öppna då någon person med det:a lynne företager sig att behandla statsekonomi och statsfinanser. :För det allmänrma och för statskassan -ganska vigtiga intressen kunna dervid: stå på spel. De, som något känna till våra pressförhällanden, hafva sig bekant, attGöteborgs Handelsoch Sjöfärtstidbing? på de sednaste ären blifvit mäkta -stark i statsekonomi och finanser. Och orätt vore att icke medgifva, det tidningen framställt och utvecklat många fullkomligt riktiga statsekonomiska satser. Men då den slår sig på beräkningar, visar den allt. emellanåt en -omisskännelig fallenhet för,de här ofvan karakteriserade kalkylatörernas metod. För att nämna blott ett exempel, som för ögonblicket faller oss i minnet, vilja vi erinra huruledes: Handelstidnincen nyligen under debatten i Hjelmaresänkningsfrågan genom en rask kalkyl fick upp kapitalvärdet af den jordvinning, som skulle blifva frukten af Hjelmarens sänkning, till icke mindre än åtta (säger 8) millioner rdr rmt. Den sakkunnige person, som för de i företaget intresserades räkning anställt undersökningar och beräkningar öfver förhållandet, hade dock nöjt sig med att af företaget kalkylera en årsinkomst, som, kapitaliserad efter 5 procent, uppgick endast till 2,600,000 rdr, och han fann dock försigtigt att anmärka, det endast förståndig odling kunde verka detta resultat, och att; en sådan förutan, fälten efter odlingen ej blefvo bättre, utan de första åren snarare sämre? än tiliförene.. På den kalkyl; som slöt sig med en kapitalvinst af åtta millioner, byggde emellertid : Handelstidningen sin argumentation rörande ett företag, der det gällde omstörtandet Af kommunikationssystemet inom vidsträckta provinser och rubbandet af: en mängd på naturförhållanden och århundradens häfd -grundade : anläggningar och eta blissementer. Det visar sig redan af detta exempel, att Handelstidningens kalkyler och argumenter i finansiella angelägenheter understundom förtjena att något närmare skärskådas innan de tagas för kontant. Vi skola taga oss friheten visa, att äfven dess påstående nu sednast, att statens jernvägar redan nu icke blott bära sig, utan äfven lemna öfverskott, tål vid en ansenlig jemkning. Handelstidningens ifrågavarande påstående är, såsom det lätt inses, föranledt af mnotisen, att inkomsterna på de för rörelsen upplåtna delarne af stotsbanorna under nyssförlidet års lopp lemnat ett öfverskott af 340,000 rdr, deraf 200,000 rdr redan till riksgäldskontoret inbetalts. Vid inhändigandet af denna notis utbrister Handelstidningen, högt jublande: Kanske erinrar sig en och annan af våra läsare en icke så litet häftig :strid mellan Hand. Tid:n och Aftonbladet, samt specielt Å.-B:s gamle författare x, derunder H. T. erhöll allehanda vackra epitheter, derföre att vi vågat uttala den rhoppning, det Sverges jernvägar skulle några år efter det de fullbordats och öppnats för trafiken icke blott bära sig, utan äfven lemna öfverskott.: Hvad dock icke H. T., i dess vilda sanguinism, vågat hoppas, det var att denna tidpunkt skulle inträffa så snart som det nu skett, då redan innan banorna blifvit sammanbundna till ett helt och under ett så jemförelsevis ogynnsamt år som det förflutna, ett så betydligt öfverskott blifvit till statsverket inlemnadt. Vi ha redan omtalat, att Handelstidtingen förklarat sig anse, att detskulle varg roligt att förnimma hvad A. B. nu säger härom. Vi vilja icke neka H. T. detta nöje, och förklara derföre till en början, att den ifrågavarande underrättelsen synes oss ganska hugnande (under reservation likväl för den möjligheten — hvarom några ord här nedan — att de uppgifna siffrorna till följd af den begagnade bokföringsmetoden, tilläfventyrs icke skulle representera alldeles det, som vid första påseendettyckes). Men vi förklara dernäst, att vi för ingen del kunna medgifva riktigheten af Handelstidningens åsigt, att tillvaron af de ifrågavarande öfverskottsmedlen skulle ådagalägga att de ifrågavarande bandelarne redan nu bära sig, Vi skola gifva skäl för vår åsigt. H. T. erinrar om äldre meningsstrider mellan oss !och nämnde blad angående utsigterna för Jernvägarne att bära sig. Viminnas dem ganska väl och vi ihågkomma bland annat alt en polemik egde rum med anledning af våra anmärkningar vid jernvägsstyrelsens först offentliggjorda qvartalsredogörelser för förhållandet mellan trafikinkomst och supponerad driftkostnad, att nemligen i beräkningen icke intagits hvad man på affärsspråket kallar slitningsprocent, Och att, derförutan, redogörelserna icke kunde anses ådagalägga i hvad mån rörelsen å jernvägarne re sig eller ej. Sedermera gjorde också rikets ständers statsutskott, med anledning af de för utskottet framlagda trafiktablåerna, alldeles enahanda anmärkning, yttrande, att bland utgifterna hade dock icke upptagits kost