sannskyldige Falck, då han fann nödigt att, såsom orden föllo sig taga sin Mats ur skolan. Han reste då på ett af Transitfartygen till KöRR och erhöll der kondition hos en sidehramhandlare Kohn till slutet af Oktober, då han omsider måste för ett redan i Augusti utbrutet recidiv af en svår sjukdom intagas på hospitalet. För de svåra operationernas skull (svältkurerna m. m.) rymde han derifrån i hospitalets kläder och lyckades genom fiskares tillhjelp, som förde honom i sina småbåtar, öfverkomma till Landskrona; danska polisen hindrade rymlingens embarkering i Köpenhamn. Kommen till Oscarshamn, greps han och återskickades till Köpenhamn. Äfven då blef han röjd enom en tidningsnotis, som hunnit honom i förväg. Fick då tillbringa 7 månader ox hospitalet, hvarefter han till våren 1860 medelst biljardspel och en amurett uppehöll sig derstädes och lefde på stor fot, synnerligast genom sin rika älskarinnas frikostighet. slutet af Maj begaf han sig med en reskassa af 400 rdr öfver Göteborg gene till Stockholm, der han hufvudsakligen endast promenerade, spelade biljard och roade sig på bästa sätt. Derifrån förfogade han sig under namn af baron von Essen till Söderköping för att, jemte annat rikt och förnämt folk, sköta sin helsa och bada. Han tillbringade der 2. månader på äfventyr, som förut äro allmänt kända. (En af rådhusrättens ledamöter, som samtidigt begagnat baden derstädes, hade förliden torsdags afton vid första ögonkastet i honom igenkänt f. d. baron von Essen4.) Efter att här bland annat satt sig i 2000 rdrs skuld, började man ana oråd, då båronen i September begaf sig till Stockholm på ett par timmar, men vände genast fill Skåne, hvarunder gästades i flera kuststäder. I Carls krona träffade barohen några af sina tidigare PIN SE gg vp i följd hvaraf det sexades och superades. Han lyckades dock icke i Skäne undkomma, utan inställdes för Söderköpings rådhusrätt, som för bedrägeri dömde honom till 1 års straffarbete, hvilket Falck, rogper sa Lå begäran, fick förvandladt till 9 mader ÅA dagars cellfängelse, Detta skedde den 3 Januari 1861. Efter utståendet af detta straff å Linköpings eellfängelse ställdes Falck på fri fot den 8 sistlidne November, då han begaf sig till Stock: holm och bodde under namn af landtbrukaren Björk omkring 14 dagar i n:r 16. Skeppsbron hvarifrån han flyttade till Gref Thure-gatan på några dagar och begaf sig sedan till en vän landet, hvars namn han glömt, men som skulle bo i Stockby. Efter tre dagars vistande derstädes logerade han i n:r 31 Regeringsgatan under namnet Bärnhjelm, och jag var underlöjtnant, förklarnde han. Under namnet Björk ficks derefter cacheradt logis å Södra Gästgifvaregården, n:r 64 Hornsgatan, hvars värd förmåddes att ej anmäla den nye gästen hos polisen på uppgift, att han eftersattes af slottskanslibetjenter. Om sina äfventyr i Stockholm vidgick han endast att hafva af vagnfabrikör Ekenberg från Södertelje hyrt eller lånat en vagn, hvilken försålts för 150 rdr till betäckande af hans utgifter. I slutet af sistl. Jan. förfogade han sig på jernväg till Södertelje, men återkom derifrån ännu en gång till Stockholm och bodde två dagar å Norra gästgifvaregården utan uppbifvet namn. Som han visste att Stockholmspolisen slog efter honom — för den Ekenbergska vagnaffären, afreste han till Enköping. Påstod sig hafva stämt pantlånaren Stenqvist till polisen, men ej vågat der infinna sig; af fruktan att träffa stadsfiskalen Kock. Vidkändes i eri ej polisuppgifterna i Aftonblndet och erkände inga tillgrepp. Den stora mörkgråa ötfverrocken med grå sammetskrage och plysfoder, hvaruti han var klädd vid häktningen, hade han ärligen bekommit och aldrig olofligen tillgripit det ringaste. Historien om de 4 stulna gräddkannorna i Södertelje hade han hört, men han var icke tjufven 0. S. V. Till Upsala kom han förliden onsdagsafton under namnet Fahlberg och uppsökte, då logis ej erhölls å hotellet, genast en resande handelsagent F., hvilken lofvat honom samma återtjenst i Upsala som denne sjelf rönt i Enköping, nemligen att i brist på rum få tillsammansbo med honom. Desse följdes genast ut i staden och påträffade snart flera glada kontubernaler, med hvilka punschades, röktes cigarr och lefdes gx leliga till något öfver kl. 11 oM aftonen. Vi remgåendet råkade Falck erhålla ett par bottes:ortes, som ej tillhörde honom, men hvilka han roligen fått af misstag, helst han då var temigen knöl, och dessa voro de. enda qvarståenle. På OL besökes den verkliga vandelsagenten, hvilken så gästvänligen herber: serade Falck, af en handlande härstädes i affäer, hvilken, efter den då nyss genomlästa bekrifningen i Aftonbladet på den. märkvärdige äfventyraren som sluppit ur polisens händer, :yckte sig finna sgignalementet till punkt och Sricka slå in på denokände kämraten, Den verklige handelsagenten delgafs genast denna nisstarka samt varnades för den föregifne — Falck sade sig äfven vara. resande :handelsomvud för Samson Elliot — hvarefter stadsfiskal Magni underrättades om den påfallande identi: eten mellan den beskrifne äfventyraren och den sålunda ertappade eger hvilken mäån slutigen på torsdagsaftonen å eh bierstuga. Han befanns då bära på sig sin nye kontubernal F:s ur med kedja — värderadt till 20 rår — ramt en silkesnäsduk, hvarförutan ett par andra lylika, jemte två nya profmössör, alltsammans öre samma person, påträffades i Falcks nattsäck. Ureti sade han sig hafva tagit från pordet i deras gemensamma rum för att tillstäljas egaren när de träffades ute. i staden, och häsduken i den gråa öfverrocken hade han förmodligen kommit att ovetande stoppa på sig orsdagsförmiddagen då han var ganska drucken. Huru de fremmandeeffekternå kommit i hans nattsäck, kunde han icke annorhinda:förklara, än att uppasserskan. ditlagt-dem på: morzonen, när deras tillhörigheter om hvarandra lyttades från rummet n:r 8 till rummet n:r 10å samla gästgifvargården härstädes. Obefogadt vore att här misstänka olofligt tillgrepp; dinattsäcken dessutom fanns oläst. Vidare förekom ej denna gång. Rätten resolrerade att Falck skulle i fängelset afbida vidare ransakningar, så snart nödiga upplysningar hunro från vederbörande infordras. När Falck skulle afföras, klagade han tfver fångkostens: magerhet, uppgifvande att han möjligen kunde lefva derpå. Ordföranden förklarade. att kronan icke består bättre. eller ymnigare fångkost, hvilken i allmänhet ock torde vara fult ERE för lifvets uppehållande, ehuru den kanske kunde förefallå nog mager för en man, som vant sig att lefva på så stor fot. — Frågan härom erfordrade för öfrigt icke någon rådhusrättens åtgärd. Carldskoga—Knapfors-målet. (Slut från gårdagsbl.) Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts dom — — — gifven och utfärdad i Stockholm den 4 Juli 1861. Kongl. hofrätten har de uti saken ingifne handlingar sig föreläsas låtit och inhemtat: — — Detta, med hvad mera handlingarne innehålla samt parterne vid muntligt förhör andragit, har kong). höfrätten i öfvervägande tagit; och emedan af det å kärandernes sida åberopade och