Article Image
rande rådhusrätt instämd af vinskänker Carl sons hustru med yrkande om ansvar derför a grynmalare Carlsson, som är god man i sin namne och dennes hustrus gäldbundna bo, åtskilligå gånger under förlidet års sommar misshandlat vstru Carlsson, en gång med den påföljd att hu stru Carlsson,som befann sig i hafvande tillstånd; skulle fått missfall. Efter deträttegången blifvit vid domstolen anhängiggjord, skulle grynmalaren ytterligare i rnsigt tillstånd misshadlat käranden; Dessa angitvelser hafva med vittnen blifvit å kärandesidan vid åtskilliga rättegångsdagar styrkta, och har käranden å grynmalar Carlsson yrkat ansvar för urbota brott samt hans inmanande i häkte. Svaranden å sin sida har sökt förete motbevisning samt angifvit hustru Carlsson för rån, hvilket skulle bestått deri, att hon under det sista uppträdet den 4 December slitit af honom kragen och halsduken. Vid fortsatt ransakning har likväl blifvit upplyst, att denna angifvelse saknar grund, likasom svarandens öfriga anklagelser mot sin vederpart. Tvärtom hafva wittnen intygat, att hustru Carlsson vid det nämnda tillfället genom sitt uppförande ej gifvit anledning till den af svaranden visade brutalitet. Hvad sjelfva det förmenta rånet angår, hänger dermed så tillsammans, att Carlsson, hvilken den 4 December befunnit sig i rusigt tillstånd hos gäldenären och derunder på vanligt sätt förfördelat käranden, kommit i delo med en närvarande OR Carlssons parti. Svaranden hade i sin egenskap af god man befallt att fönster och dörrarskulle bortbäras från gäldenärens bostad, hvilket också skulle skett, derest icke den andre gode manneni massan, häradshöfding Wendtland,; satt sig deremot. Den ifrågavarande personen, med! hvilken grynmalaren Carlsson kommit i gräl, hadei sökt fråntaga honom fönster, som han höll på att utbära, och under det de rycktes härom, ha de grynmalaren kört hufvudet genom båda fön-i sterrutorna, hvarefter han rusat på sin motkämpe, som då tagit honom vid halsen. Dervid lära halsduken och kragen lossnat. Angående detta uppträde är en särskild rättegång anhängiggjord vid rådhusrätten, hvari grynmalaren är kärande je Under rättegången har kärandeombudet. ör att styrka, att svaranden förut gjort sig känd för ett mindre hedrande uppförande, företett bevis från poliskammaren, hvaraf inhemtas att grynmalaren Carlsson derstädes åtskilliga gånger varit tilltalad och fälld för fylleri och slagsmål Vid i går fortsatt ransakning inställde sig parterna, svaranden åtföljd af tvenne vittnen, hvilka han önskade hörde, för att få utredt, att han icke varit öfverlastad den 4 December. Dessa vittnen gagnade Carlsson så till vida att de intygade, att han icke varit fullkomligt öfverlastad, men de kunde icke fritaga honom från att ha varit rörd och altererad, eller, såsom ett at vittnena uttryckte sig, Sunderlig på ögonen. För att ytterligare styrka, det svaranden Carlsson af hat och elakhet behandlat gäldenären och hans hustru på sätt som skett, inlemnade kärandeombudet ett bevis från f. d.. vaktmästaren Norrman, hvilket syntes ådagalägga, att gode mannen Carlsson låtit för massans räkning och tvärtemot den andra gode mannen häradshöfding Wendtlands önskan uthyra den af makarne Carlsson begagnade gore att få dem derifrånafhyste, hvilket ock lyckades, då gäldenären och hans hustru måste taga sin tillflykt till ett uselt vindsrum, och detta allt oaktadt det å kärandesidan uppgifna förhållande, att massans ställning skulle vara god och visa ett betydande öfverskott. Om denna Sresofr är särskild rättegång anhän1ggjord. , ärandeombudet öfverlemnade nu: målet till domstolen, yrkande bifall till stämningspåståendena samt ersättning för rättegångskostnaderna, hvarjemte han yrkade att svaranden genast skulle inmanas i häkte, tilläggande att han hyste hopp, att Adolf Fredriks rang ändtligen måtte för någon tid blifva befriad från grynmalaren, isom genom sina rättegångar och sitt uppförande åstadkom allmän förargelse. Härpå genmälde svaranden i hög ton, att om kärandeombudet också finge lefva dubbelt så länge som svaranden, skulle han ej ändå kunna förskaffa sig ett så stadgadt renommå, som svaranden åtnjöt, uppläsande svaranden derjemte en i ett ohyfsadt språk affattad skrift, hvari han sökte att kasta skugga på sin motpart, och begärde att sundhetskollegium måtte yttra sig öfiver, huruvida hustru Carlsson vid ett af de tillfällen, då hon blifvit misshandlad; befunnit sig i hafvande tillstånd. Han ansåg icke en gammal barnmorskas intyg härom tillräckligt, lika litet som han ville tillerkänna en stadssoldats utsago, som omvittnat samma förhållande, någon vigt. Denna skrift föranledde kärande ombudet att yrka ansvar-å Carlsson för otidigt och oskickligt skrifsätt. Svarandens yrkande om vidare uppskof med målet, äfven som haxs begäran att sundhetskollegium skulle lemnas tillfälle yttra sig, afslogs, och anmälde svaranden deremot missnöje, hvarefter han äfven för sin del öfverlemnade målet. Sedan rätten öfverlagt, afsades det beslut, att bifall för närvarande ej kunde lemnas till kärandens yrkande om Carlssons inmanande i häkte, men ålade likväl rätten honom att vid hemtningsäfventyr komma tillstädes den 27 dennes, då utslag kommer att afkunnas. Styrman Lindboms död. Vi ha förut i åtskilliga referater redogjort för den ransatning, som pågått vid härvarande rådhusrätt i ett mål mellan styrmansenkan Lindbom kärande, och kapten A. Nikodemi, sva rande. Orsaken till stämningen är den olycka, :om inträffade den 25 Juni förlidet år, då Nikodemi, som förde befälet å ångslupen Örnen, på vägen mellan Djurgården och Räntmästartrappan öfverseglade en mindre roddbåt, hvari styrman Lindbom befann sig, med den påföljd att lenne omkom. Ransakningen om denna olyckshändelse har under en längre tid pågått å rådhusrättens femte afdelning som först i går medlelat utslag. Kapten Nikodemi, som ansågs hafva genom sin försummelse vållat olyckan, dömdes att böta 100 rdr rmt, ersätta enkan Lindbom med 250 dr, till uppfostringshjelp för hennes minderÅriga, gosse utbetala 50 rdr, tills denne uppnått j (5 år, ersätta begrafningskostnaderna med 35 rår, våtens värde eller hvad den kostat i reparation samt. derjemte . betala enkan Lindboms hafda ättegångskostnader med 50 rdr, allt riksmynt. ikardrängen Andersson mot poliskommissarien Thomasson. Ransakningen i detta mål, för hvilket viförut -edogjort, fortsattes i går, då allmänna åklagaorgmästaren Mellbin återkallade sitt an.varsyrkande å Thomasson för sabbatsbrott, när, då det omstämda uppträdet egde rum, sabbaten varit tilländagången. Rätten meddelade lerefter utslag af inmehåll, att tre vittnen visserligen intygat att Thomasson knuffat Andersson, men då andra vittnen deremot haft stridiga ippgifter och det kunde antagas att kommissarien Thomasson sett sig nödgad hand Tpl fatta i åtskilliga personer för att åtskilja folkamlingen,; hvilket gjort att vittnena möjligen ått en olika uppfattning af uppträdet; för den skull pröfvade rätten nödigt att för sanningens ntrönande ålägga Thomasson värjemålsed. AnRT An msn nan Ive sa tt vidta AA NIT RTE RAR

14 februari 1862, sida 3

Thumbnail