ningarne derstädes; men innan man vet ordetaf, kunde fred olyckligtvis afslutas; och då kunde den der amerikanaren... Nog af, hvad som bör göras måste göras genast och i aldrastörsta hemlighet, det förstås. Kapitalisten, som äfven känner till amerikanska kriget, inser nödvändigheten af både det ena och det andra, erlägger några hundra riksdaler och går, drömmande om guld, gröna skogar och galvaniserade tegelpannor, Han återkommer dagligen för att öfvervara experimenterna, och den store teknikern visar honom takpannor både ar tegel och skiffer, men det är också allt hvad man får se. Galvaniseringen och patentet äro fortfarande uppskjutna till framtiden. Kapitalisten, slutligen vorden misstänksam, öppnar sitt hjerta för en vän, som lika öpet förklarar att endast en skälm eller en sna kan tala om galvaniseradt tegel. Polisen har länge haft ett öga på filantropen och teknikern, men hal som en orm har han tills dato lyckats slingra sig undan. Han är dock lätt att igenkänna, ty han går på träben och höres redan -på afstånd. Alla ormar äro icke skallerormar.