Aftonbladet – 14 februari 1862, sida 2

— Rörande behofvet inom Upland af ett sällskap för bevarande af detta landskaps många och dyrbara fornminnen skrifver en korrespondent f.ån norra Upland till UpsalaPosten följande: I Helsingland m. fl. landskap har bildats sällskap, hvars syftemål är, att uppsöka och vårda fornminnen samt samla fornsaker, för att ett ställe inom provinsen förvaras. Helsinglands fornminnessällskap har utsett Enångers kyrka till sitt museum. Då få landskap torde vara så rika på ålderdomsminnen som Upland, är det märkligt, att man ännu ej hört af någon uppmaning 1 dylik riktnin r nämnda landskap. En mans (hr Richard Öybecka outtröttliga nit och skicklighet kan ej göra till fyllest, emedan han behöfver medhjelpare i alla trakter, om ändamålet skall vinnas. Huru månget intressant minne har ej redan genom okunnighet; okynne och egennytta gått förloradt, och ännu ser man nästan hvarje år ett och annat skadas eller försvinna, trots de stränga förbuden, alldenstund ett allmännare intresse för dess evarande saknas. En stor del af de för 200 år sedan antecknade runstenar stå nu icke att finna, och icke få finnas inlagda i murar eller begagnas som spishällar eller trappstenar; stensättningar bortföras och grafkummel jemnas med den omkringliggande marken; en del kyrkors fornsaker vanvärdas eller förskingras. Om icke Gamla Upsala eller någon annan kyrka i Upland befinnes tjenlig för samma ändamål som Enångers i Helsingland, så är det dock få kyrkor, som icke hafva plats för sin gamla skrud, kärl, vapen, föråldrade bilderverk och taflor m. m., vittnande om en förgången tids smak och konstfärdighet. —————— !Ä