Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 2

Tycker du hon ser ut som om hon älskade mig? Har du någonsin sett en qvinna, gift med den man hon älskade, vara så blek och så tyst? Men, Maurice! kom ihåg hennes djupa sorg, hennes mors död, hennes fars vrede, de tankar, hvarmed hon nu måste vänta sin brors och pater Liffords återkomst. Tror du, att allt detta just är egnadt att göra henne glad? cOm hon älskade mig, såsom jag dyrkar henne, kunde hela verlden hata och förfölja mig, hvarje mensklig varelse förgås omkring oss, och jag skulle sluta henne till mitt hjerta och vara den lyckligaste af menniskor. Nej, sade Mary i en ton, som röjde en viss förtrytelse, nej, jag tror ej, att hon älskar dig på detta sätt. Jag tror att hon kunde älska på detta sättt, mumlade han för sig sjelf och tillade derpå ännu otydligare: Le vent qui vient å travers la montagne me rendra fou. Omkring tio dagar efter Gertruds giftermål hade Maurice gått ut att gifva några lektioner. : Han hade dagen förut yppat för hemne sin afsigt att göra detta, på ett tve-; kande sätt, iden föreställningen, att det kanske skulle plåga henne att blifva påmind om att han måste förtjena sitt uppehälle. Han kände sig till hälften lättad och till hälften missnöjd öfver det sätt, hvarpå hon tog det, som ett ämne af fullkomlig likgillighet för henne. Vid middagen återkom hon ill ämnet och gjorde några skämtande frågor om hans elever. et fanns icke en skymt af vanligt högmod i hennes karakter. Om han hade sagt henne, att han skulle blifva skomakare, så hade hon ej mycket orytt sig derom, På ifrågavarande morgon