Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 2

berga hö, medan solen skiner, och ej låta gräset växa under sina fötter. Lilla Mary hade en viss Sancho-lik böjelse för ordspråk och dylika talesätt, och de utgjorde ofta en del af hennes förmaningar till Maurice. Du måste också fortsätta med du opera, sade hon. Du måste skaffa dig ett namn i verlden genom dina talanger. Lady-Bird afstod från alla verldsliga anspråk, då hon gifte sig med dig; men en dag kan komma, då hon äfven i detta hänseende kan känna sig stolt öfver sin man. Lita derpå, Maurice! Det går ej an att lägga händerna i kors och att hela timmar sitta och se på hennes vackra ögon. Din kärlek måste blifva en sporre, icke ett döfvande medel, en sömndryck. Hvarföre talar hon icke till mig, som du, Mary? Jag kunde göra underverk, om hon visade något deltagande för hvad jag gjorde. Hon känner dig ännu icke så väl som jag. Hon vet icke huru väl du behöfver hållas vaken och lifvad; huru benägen du är att slumra in vid din ära. Mary! tycker du hon älskar mig? Jag tycker att det är en elak fråga, Maurice. När en qvinna har försakat allt för dig och genombrutit hvarje hinder för att blifva din hustru, så är det oförlåtligt att betvifla det hon älskar dig.4 Försakat allt för mig — för mig! O, om jag kunde tro det! Maurice! utropade Mary nästan häftigt. Om du börjar att martera dig sjelf på detta sätt, och så snart till, skall du göra både dig sjelf och din hustru olyckliga.t Såg du huru blek hon blef i går, när någon kallade henne mrs Redmond? Det var alldeles naturligt. Det sätt, hvarpå on blifvit gift, kan ej alltid vara angenämt för 1enne att tänka på, om hon också älskar dig,