Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 2

lika oskyldig till saken som det barn, som föddes i natt — en personlighet, hvilken hon ofta brukade vädja till. Hon stod och stirrade på sin gäst, såsom om golfvet och icke dörren öppnat sig för att insläppa honom. Han satte fram en stol åt sig bredvid hennes, hvilket nödgade henne att sätta sig ned, medan Edgar, som alltid föreföll litet stel, satte sig midt emot. De hade anländt samma morgon från Spanien med ett annat skepp än de ämnat, och som de ej funno några bref i staden, hade pater Lifford föreslagit att de skulle begifva sig till Maurieces bostad, i hopp att af honom få höra de sista underrättelserna från Lifford Grange. Nå, mrs Redmond, började han, jag väntade krapptatt finna er i London, ehuru vi visste om er tillärnade flyttning. Hur står det till med er, och hur mår Mary — och Maurice, går det bra för honom?X Så bra man kan vänta, bäste sirX, svarade hon, ej säker om han var okunnig om den sednaste händelsen och begagnande sig af denna nyltiga fras, såsom oskadlig i alla hänseenden. Ni har rätt trefligt här, ser jag, anmärkte Edgar — något som man ofta hör menniskor säga om en bcstad, som de för ingen del skulle vilja bebo sjelfva. ?Det är allt litet trångt nu för osst — började hon och darrade sedan, som om de precist vetat huru många rum der funnos, och att huset hade varit stort nog, om Mau: rice icke gift sig. Hvar är Mary?4 frågade pater Lifford. Jag har medfört ett litet minne från Spanien åt henne.t ; Ack, ni är alltför god!? utropade mrs Redmond och var nära att tillägga: Hon förtjenar det ej, så stark var henne3 kän