Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 2

ingo hon och Mary ut på en lång promeadd Hyde Park. SHennes lynne är nägot lättare än vanligt, och den hastiga gången tycktes vederqvicka henne. Emellertid satt mrs Redmond hemma, stickande på en yllematta och tänkande på sina blommor vid hyddan, sina helsoter, sitt rosenvatten och sitt krusbärsvin och undrande om den närvarande innehafvaren af trädgården var lika mån om den, som hon brukade vara, och sedan, hvarföre alla menniskor blefvo så bleka i London. Mary, Maurice och Gertrud — alla sågo sjukliga och affallna ut sedan de kommit till staden; det var stor skuda att de ej kunde få bo qvar på landet. Det tjenade till intet att tänka på den saken nu; men likväl kunde hon ej afhålla sig från att bygga vissa landtliga och trefliga slott eller, rättare sagdt, hyddor i luften, hvilket roade henne och kom tiden att hastigare förgå. Ungefär en timma efter det Gertrud och Mary hade gått, och just då honm började vänta dera3 återkomst, slogs dörren plötsligen upp, och till sin bestörtning såg hon ater Lifford och Edgar inträda i rummet. venne spöken kunde ej hafva förskräckt mrs Redmond mera. Hon tappade både sin stickning och sina glasögon, och såg ut som en lefvande bild af den yttersta förvirriog och häpnad. Som hon ej hade förutsett en sådan möjlighet, hade det aldrig fallit henne in att fråga om Gertruds giftermå! var en hemlighet; hon kände på sig att ett stort fel hade blifvit begånget och att en förskräcklig upptäckt var för handen, och hennes ömma hjerta och orediga förstånd kommo henne att af en eller annan sak anse sig invecklad i brottet, Hon skulle hafva varit i stånd att anklaga sig jelf derför och anropa pater Lifford om örlåtelse, just som om hon ej hade varit