Aftonbladet – 13 februari 1862, sida 1

LADY-BIRD). AF LADY GEORGIANA FULLERTON. Mary, du är en liten SalomoX, sade Maurige med ett leende, som snart: åtföljdes of en djup suck. Ty hvad skulle han icke hafva gifvit för att vara i stånd att omgifva sin hustru med alla lifvets beqvämligheter, nöjen och förfinade njutningar? Och han såg med vedervilja på de trånga, mörka rummen, de söliga väggarne och mer än tarfliga möblerna i detta obetydliga logis för resande. Om han blott varit öfvertygad att hon älskade honom, skulle allt hafva varit odt. Denna dag åtminstone skulle han afva slagit alla bekymmer ur hågen och trotsat lyckans obiidhet; men en sådan kärdek, som hans, var alltför klarsynt att bedraga sig sjelf, ehuru han sträfvade att öf.vertala sig — i trots af fordna svartsjuka misstankar och ea märkvärdig bekräftelse, :som de just samma dag erhållit — att hon älskade ,honom och att hennes hjerta drifvit henne till det steg hon tagit. Men ändå, mär han i sitt minne genomgick det upp: träde, som egt rum på denna händelserika dag, kunde han ej återkalla en enda blick af verklig kärlek, ett enda ord, som vaggade till ro de mörka farhågor ett vaknande samvete och en marterande svartsjuka ingåfvo honom. Mary var emellertid så flitig som ett litet ibi; hon afslutade med värdinnan i huset öfverenskommelse om rummen i: öfre vånin:gen,och :började-genast biträda pigan med att gifva dem en ar nfnende rengörning. Den bleka förmiddagssolen började nu så ) Se A, B, un:ris 2—3, 6—31 och 33—35.