Aftonbladet – 12 februari 1862, sida 3

trupper. Erinolinen. En engelsk coroner-jury, som skulle utlåta sig med anledning ef ett ungt fruntimmers död, hvilket omkommit. till följd af krinolins begagnande, inryckte uti sitt utåtande n skarp förkastelsedom emot det täcka könet, som oäktadt allt hvad förnuft och erfarenhet har att invända emot krinolinerna envisas att bibehålla dessa fula och förderfliga inrättningar. Engelska tidningen XDaily pen yttrar med anledning häraf: I vår ungdom hörde vi talas om förra århundradets styfkjortlar, och det modet förekom oss så narraktigt och fult, att vi voro böjda för att få en ringa tanke om de fruntimmer, som voro med om detsamma, och aldrig skulle vi väl då ha ansett möjligt, att våra fruntimmer skulle ånyo upptaga det, ja till och med göra detännu värre. Adertonde århundradets styfkjortel är på långt när icke så obeqväm och farlig som den nuvarande. Den som har läst 4Sir Charles Grandisson? torde erinra sig, att Harriet Byron och hennes vänninnor lade upp sina styfkortlar på venstra axeln för att kunna stiga in. i en bärstol eller lemna herrarne plats i en vagn; ty till och med den tidens rymliga vagnar voro för trånga att tillåta damerna släppa ned sina styfkjortlar. Såsom vi finna, voro den tidens styfkjortelbärerskor förekommande och ordnade sina kläder så, att de ej voro herrarna i vägen, då de ville sätta sig. Och då för . tiden fanns det icke några smala ångfartyg, på hvilka faran för barn att slungas i vattnet af damernas styfkjortlar är så ögonskenlig, och våra eldstäder voro då högre och djupare eamt äfventyret att få kläderna antända således icke stort som ou. Det är nu ungefär fem år som vi varit utsatta för stålskjortlarnes plåga. Dagen för detta bruks införande kan ej glömmas i historien; den är blott obetydligt äldre än — Frankrikes kejserlige prins. Hans mor fann detta mod lämpligt: innan han föddes, och alla fruntimmer i alla länder, i hvilka det franska modet för spiran, följde hennes exempel tilldess slutligen flera fallit offer för dette orimliga bruk än: för något annat. Vi ha alltid lefvat i den förhoppningen, att det ej skulle bibehålla sig länge, men ha nu i fem år dragits med detta onda. Vi sakna all beqvämlighet vid all sällskaplig samvaro, ty ingen balsal, intet middagsbord, ingen loge, ingen parkettplats, ingen vagn, ingen båt har längre utrymme för våra familjer och oss... Hvarje promenad med våra hustrur och döttrar, det må nu vara på stadens trottoirer eller på en landtli ngstig, är vängenäm, tyvägarna äro beräknade för en VFU klkdselr Vi ha sett, huru de veäckfaste blommöt i våra trädgårdar och de sällsyntäste vexter i våra drifhus afbfytas af styfkjortlarna: Vi ha, tör att få plats i en ländtvagn betalat dubbelt för Huöstru och döttrar. Våra klädskåp äro otillräckliga för våra kläder — våra hås för våra personerf. Då hvarje klädfing och hvarje kjortel, ända ifrån husmoderns till hennesköksas, är dubbelt vidare än som behöfves, så bör man icke beller lemna utan afteende de högre utgifterna för den, som förtjenar brödet! Ännu betänkligare är detta ofogs verkan på den tjenande klassens seder. I en berättelse af skolkomiten läser nan tt blärd 150 skolbarn (nästan allesämmans flickor, som uppfostrades till tjenarinnor) knappt någon endå hade näsduk, men deremöt knappt någon enda funnits, söm ej hade en tjock, hård, tung, oböjlig krinolin. I anledning deraf höll ett fruntimmer ett tal till dessa flickor, hvari bön hufvudsakligen OPP: repade för dem miss Nightingales förträffliga anmärkningar om krinolinen i hennes PNotes of nursing?? Derefter ha er mängd krinoliner försvunnit och flera näsdukar dykat upp. De, söm ej gifva med sig, åberöpa de finåre dåmernas och deras tjenarinnors exempel: Sant är emellertid, att kokerskan aldrig sköter sina sysslor utan att sväfva ilifsfara; huspigan skall möjligen brinna upp vid kåminen, såsom många redan gjort före henne, och kammarjungfrun kan fåtteligen, då hon går öfver en spång, stryka något af de åt henne anförtrodda barnen i vattnet. Allt detta har under löppet af de sista fem åren händt; vi ha fördragit det med tålamod och på sin höjd Endast uttryckt vårt misshag och ogillande. En annan fråga är, om vi handlat rätt, då vi ej allvarsåihmäre uppträdt mot ett möd, som förorsakat så många olyckshändelser. Blatid de redän uppräknade ha vi förbigått många. Vi ha ej omnämnt de dödsfall som