Aftonbladet – 12 februari 1862, sida 1

jordisk: makt kunde mera åtskilja dem, som då blifvit förenade. När vigseln var förbi och de återvändt till King Street, led Gertrud af en så våldsam hufvudvärk och såg så sjuk ut, att mrs Redmond påyrkade att hon skulle lägga sig på soffan och att hon skulle få gifva henne någon dryck, som hon sjelf -beredt, bedjande Maurice och Mary att icke störa Gertrud på en stund, ty hennes puls slog så häftigt och hennes händer voro så brännheta, att hon kunde blifva allvarsamt sjuk om vej största försigtighetiakttogs. ; Maurice knäböjde. bredvid soffan, kysste båda hennes händer och:sedan hennes panna. Han kunde knappast troatt hon verkligen var hans hustru. Det var likt en feberdröm, ur hvilken han fruktade att hvarje ögonblick. uppvakna.; Hon. hvarken rörde sig eller talade ett ord förr än hon hörde honom draga en djup suck, i det han uppsteg. Då öpprade hon ögonen och räckte honom. sin hand. Han kysste den lidelsefullt åter och åter. Hon sade: ?Jag vill försöka att blifva en god hustru för dig, Maurice.? Mitt hjertas afgud!? utropade han. ?Nej, nej, mumlade hon, det är syndigt att hafva afgudar.? Utmattad af trötthet och hufvudvärk föll hon derpå i slummer. Han gick ned i lilla rummet inunder, der Mary satt med sitt arbete i handen — en hand, som aldrig var sysslolös, huru upptagna än hennes tankar voro. Du måste också vara mycket trött, bro der, sade hon, då han kom in. (När de voro barn hade det varit hennes vana at kalla honom så och under de sista måna derna hade hon småningom återtagit den.) Men. jag förmodar att du är alltför upp , rörd, al tför lycklig att kunna sofva, . Sät dig.i denna länstol och berätta mig historier on denna förundransvärda tilldragelse. Ja längtar att få veta, Maurice, hvad jag pi förhand är öfvertygad om, att I båda hafver varit så litet att klandra som möjligt. I O, Mary! Hon kom till byddan i gå