Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 3

henne otålig efter det ögonblick, då allt skulle vara förbi och hennes öde oåterkalleligt afgjordt. Hvad kunde hon säga till Mary? Ingenting. Det var fåfängt att förklara något. Hvad hade hon att förklara? Nästan från sina sinnen af alla de skiftande sinnesskakningar hon genomgått, och af ögonblickets ingifvelse drifven att söka en tillflykt på det enda ställe, der hon hoppades finna något deltagande,:.hade hon steg för steg blifvit dragen till den punkt, der hon nu var, ng vetande, om hon hade handlat orätt mot Maurice, eller han mot henne — om han, var bedragaren eller den bedragne, och hon sjelf räddad eller förlorad. Dödligt utmattad inslumrade hon på den hårda soffan och Mary stod och betraktade benne med. en blandning af medlidande och sorg. .Hon älskade honom .då, sade hon för sig sjelf. ?Stackars Lady-Bird, hon har kanske alltid älskat honom! Men huru hafva de träffats? . Hur har detta kunnat gå till? Så snart efter hennes mors död! Hur skall han kunna försörja henne så som hon varit van vid alla slags beqvämligheter? Men kanske att hennes far kan förlåta henne, -huru jag är rädd att han icke gör det. Gode Gud! Hvem skulle någonsin trott detta vara möjligt? Gertrud Lifford — Lady-Bird idaurices hustru! Hon mäste hafva älskat nonom bra mycket för att händla så. Men mru kunde hon besluta sig för att göra det? jag hoppas att han ejöfvertalade henne alltÖr mycket. Männe han. vill att jag.skall å till kyrkan med dem? Kanske han ej serna vill bedja nig derom, men jag vill söra det och min mor skall också komma med. Det blir ett sorgligt bröllop.? Hon lade litet ved på elden och påtände ett ljus, ty dimman blef allt tyngre och mörkare med hvarje minut. Gertruds hatt bade