Aftonbladet – 11 februari 1862, sida 1

de, synes al tmera vinna bekräftelse. Vi ha haft det nöjet att se vårt förslag om ett frivilligt möte för en inledande behandling af den unionella frågan omfattadt med deltagande äfven från håll, der vi icke, åtminstone ännu på någon tid, hade påräknat sådant. Utom de artiklar, uti hvilka. Göteeposen, Norrköpingskuriren och andra blad, som förut delat vår uppfattning, nu, understödt vårt förslag, har detsamma vunnit ett ganska kraftigt handtag genom en af oss förut omnämnd närklig artikel uti Posttidningen, äfvensom till en del af Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning. Vi finna nu uti det med dagens post hitkomna nums mer af Norrköpings Tidningar4 en artikel i ämnet, hvilken är så mycket mera betydelsefull som nämnde blad för icke längeselan hört till våra bittraste antagonister i denna sak. I det vi meddela denna uppsats uttala vi tillika den förhoppningen, att den lid 1cke skall vara långt aflägsen, då Norrköpings Tidningar skall inse, att Aftonblagets position i denna sak alltid varit fullt fosterländsk, och att vi och en stor del af våra motståndare haft samma syfte, unionens befästande och förbättrande, ehuru vi haft olika uppfattning af rätta vägen och medlen dertill; och vi lägga särskilt vigt på den varning, som Norrköpings Tidn. gifver åt dem, hvilka lättsinnigt nog--söka jemt utså frön af misströstan till allt som göres och försökes och helst önska, att ingenting företages, derföre att man ej med sr kan beräkna vidden af dess framgång. orrköpings. Tidningars artikel har följande lydelse: Aftonbladets jemkningsförslag i revisionsge är af den natur att ej böra få dö ut af brist zh deltagande å pressens sida. Det innebär åtminstone ett bemödande att komma ur ?status quo genom anlitande af ett praktiskt medel. Som man vet, bestod detta förslag deruti, att ett eller flera möten skuhe åstadkommas emellan svenska och norska män af politisk bildning och unionsvänliga tänkesätt, för att liksom bereda frågan om revisionen och söka sammanjemka de stridiga åsisterna. Att, såsom vissa tidningar gjort, vilja i dessa frivilligt sammanträdande deltagare: i ett sådant u ionsmöte se annat än personer utan all officiel myndighet å någotdera landets sida att fatta beslut, är att alldeles missförstå Aftonbladet, som en hvar vän till unionen bör hålla räkning för detta steg från dess förut ej fullt fosterländska position i norska frågan... Vi åtminstone se deruti en önskan å dess sida att återvinna ett inflytande i de norska angelägen: heterna, som öfverensstämmer med dess för öfrigt fullt nationella sympatier, och se redan deruti något att fägna oss åt, ty ett allvarligt motstånd från det hållet är ej att sätta sig öfver. Men vi se äfven i förslaget mer än detta: vi se deruti liksom en skymt af dager; vi tro att det är både fullkomligt utförbart -och att det ej skall aflöpa utan goda frukter, åtminstone uti att skapa en viss ömsesidig benägenhet att komma hvarandra till mötes och spränga den isskorps, som den norska pressen slagit omkring svenskvänligheten hos norrmännen. Om dessa numera pästan af påtvingad princip nödgas att afslå ellt sammanträdande med svenska män i en officiel unionskomitt och sålunda göra allt närmande omöjligt, så är det visst icke pressen förbehållet, å:minstone att döma af dess tillvägagående hitills, att något inverka till häfvande af detta mindre lycklica förbållande. Den har kanske varit hufvudmedlet till dess framkallande, och en ny väg måste nu beträdas. Regeringens ställning till frågan är af en verkligt isolerande natur, och den förmodan ligger nära, att den ej skulle med oblida ögon se en handräckning från folkens sida, för att kunna komma med någorlunda helt skinn ur det dilemma, i hvilket obetänksamhet kastat den. Till en sådan handräckning tro vi att det af Aftonbladet föreslagna unionsmötet skulle blifva ett första steg, i fall det försiggår under fullt gillande af de båda nationerna och liksom under deras ögon — om det lyckas pressen att vid detsamma fästa vigten af en nationel angelägenhet, at hvilken något verkligt kan vara att förvänta för frågans lösning och för de båda folkens närmande till hvarandra. Den politiska tron är lika nödvändig för politisk EE som den religiösa på sitt håll och får lika litet som den sednare rubbas eller inskränkas. Må folket lära sig att tro på möjligheten af politisk förbättring och rätta förtröstan till de medel, som för dess vinnande användas, och man skall då snart se den trons kraft, som försätter berg, komma dem som stå skiljande emellan norsk och svensk alt ramla. Vi säga detta såsom en liten varning åt dem, hvilka, lättsinnigt nog, söka jemt utså frön af misströstan tll allt, som göres och försökes, och helet önska att ingenting företages, derföre att man ej med siffror kan beräkna vidden af dess framgång. Må derföre det af Aftonbladet väckta förslaget åtminstone anses förtjent af framgåug Och ej oundersökt kastas öfver bord. Då kunna vi också hafva rätt att af Attonbladet fordra, att det åt sitt förslag gifver den form, som det för sin del anser såsom den mest ändamålsenliga. Om vi här framkomma med den, hvilken vi tänka oss såsom varande af den egenskapen, sker det med full insigt om, att denna angelägenhet fordrar en organisationsförmåga, som knappast finnes hos en enda, utan kräfver fleras medverkan, hvarförutan det ej gerna kan utfalla annorlunda än i större eller mindre mån bristfälligt. Det ligger således intet anspråk på ofelbarhet uti hvad vi här våga föreslå, och motse med nöje den kritik som det kan framkalla, såsom ett tecken åtminstone till att intresse för saken ej är alldeles borta. Dessa rader må gälla såsom inledning till vårt förslag, hvilket vi skola under särskild rubrik taga oss friheten meddela i ett följande nummer.? Så långt Norrköpings Tidningar. Vi anmärka för tillfället endast, att då vi framLadtioda danna fana wan dat Kltt fr nt