Aftonbladet – 10 februari 1862, sida 3

nd nn af VR RR ng At en SR RR borde kunna skilja nämndeman från hans befattning, då han förlorat deras förtroende, emot hvilken sistnämnda åsigt dock många reservationer anmältes. Någon viss tjenstetid för nämndeman: ansågs ej böra bestämmas och nämnden borde åtnjuta den andel af tingsgästningen, som är densamma tillagd genom nu gällande lag. i Windhamska rättegången. Vi ha redan omtalat, att juryns utlåtande i denna märkliga rättegång utfallit till. för-i mån för mr Windham, som förklarades verkligen vara vid sundt-och fullt förstånd. Utslaget mottogs med lifligt bifall af deni och utom domsalen försimlade mängden, hos hvilken en djup förtrytelse synes ha uppstått öfver försöket att få Windham inspärrad på ett dårbus. Sakens utgång har gifvit Times anledning till en ledande artikel, af hvilken vi här återgifva det väsendtliga, såsom ganska betecknande för de engelska samhällsförhållandena. Juryns medlemmar, säger Times, skulle ha varit lika galne som man beskyllt Windham att vara, om de kommit till något annat resultat än det nu afkunnade. Det är likväl all anledning antaga, att mr Windham om få år är tiggare. — Men detta oaktadt var det afkunnade utslaget obestridligen riktigt. Samhället kan icke åtaga sig att skydda folk möt följderna af deras egna dårskaper. Samhället straffar, till sitt eget sjelfförsvar, brott! och missgerningar, men hvad som är blott och bart en last hos en man eller en qvinna, som kommit till myndig ålder, det må öfverlemnaszåt den Nemesis, som det sjelft framkallar; ty hvad in tresse har samhället deri, att den slösaktige Windham skall vara en förmögen man hela sitt lif igenom, för att vid sin död efterlemna åt vissa bestämda personer en viss summa penningar och ett visst antal tunnland jord? Låt honom slösa och bortkasta sina penningar så mycket han behagar; guldet blir icke derigenom tillintetgjordt, och egorna försvinna icke från grefskapets karta. Egen: domarne skola måhända stiga i värde uti deras händer, som köpa dem, och guldet skall måhända finna afloppskanaler till ställen, der det kan verka något godt. Det hvaruti.samhället har intresse är, att. besittningen af och makten öfver egendomen skall hvila i de händer, :som dertill äro lagligen berättigade. Detta är samhällets egentliga grundval, och att försvaga den skulle vara att bringa hela vårt system i oreda. Ingen kan ärfva, så länge innehafvaten af arfvet lefver. Så länge en man lefver har han, efter vår lagstiftning och efter andan i densamma, full dispositionsrätt sfverallt hvad han eger. I någre kontinentalstater är detta icke händelsen, men vi ha aldrig missunnat dem denna begränsning i den absoluta eganderätven. Det är visserligen högst obehagligt för anhöriga att se penningar bortslösade, som de måhända en gång kunde komma i besittning af, men det är ju också obehagligt för en brorson, när hans farbror gifter Isig och får en son, eller när andra dylika händelser inträffa, som tillintetgöra hans saren : mot. sig sjelf, ej heller hans slägtinigar mot. hans: dårskaper, utan att vid försöket att definiera hvad som är dårskaper kränka hela eganderättssäkerheten. Hvar ioch en kan i sin krets finna en eller flere; hvilkas ruin kan förutsägas med lika stor visshet som: mr: Windhams. Der finnes t. lex. en medelålders man, som samlat betydjgen äfventyrat hela sin förmögenhet på kappftöpningsvad. Hvem kan icke förutsäga hvad som skall blifva slutet derpå? Och likväl jhar. han skött. sina affärer som en mycket klok man. Der gifves åter en ung embetsman, som: har hustru -och barn och som förnerad lika säkert som mr Windham blir det. och hans. hustru ochibarn skola blifva bragte ill tiggarstafven; — men vill man väl att ivi skulle spärra in honom och släppa honom jut btott de timmar då han skall sitta på mbetsrummet? Tänkom oss åter en rik gubbe, som håller på. att gifta sig med er ng flicka, som kunde: vara hans barnbarn. i säga om honom, att han är en gammal narr; och vi spå honom; att han ännu skall ha några få bedröfliga år att lefva på, ati an skall blifva ett offer för folks vinnings lystnad, och att han skall dö, efter att D egått en himmelsskridande orättvisa mo: de barn han haft i. sitt första äktenskap. Detta är mycket. hårdt; .men-skola vi der: för sammankalla en jury? Hvar är gränser när vi skulle tillåta en jury att fråntaga er OR hans egendou , om de, som tro sig hafva utsigt att ärfva honom, finna sig miss nöjda med det sätt, hvarpå han brukar el ler missbrukar denna sin egendom? De: skulle ju icke våra värdt för en man at! lefva, om han städse skulle hafva spioner ; hälarne på sig, om alla hans därskape: skulle blifva upptecknade, alla hans köpocl försäljningar underkastade -kritik, en list: föras öfver alla hans laster, och hela dennt samling; måkändå till på köpet öfverdrifver och förstorad genom falska vittnens utsago. kunde af personer, som vore intresserade af vatt beröfvaschonom hans egendom-och hans frihet; bringasinför en jury? NORGE. Under nu pågående marknad är en konst: exposition öppnad i Kristiania. . : Om sillfisket rapporteras den 1 Febr. från Hougesund: I går mindre, i dag mycket godt -garnfiske. vid Röveer, och fr: atallen: I dag. fiske utanför stora Batalden, vid Kvittingame och BSverslingame. Hit och till Kind 15.000 tunnor införda: vid förhoppningar. Lagen kan icke skydda slöig förmögenhet på sina affärer och som nyli-1 summar sitt embete för att sitta hela nät-1 lerna vid spelbordet. Han skall blifva rui