Aftonbladet – 10 februari 1862, sida 2

Article Image
närbeläget hus för att om händelsen underrätta Per Gustaf Perssons fader och öfriga slägtingar. Vid besigtning å den döda kroppen befanns, att största delen af skottet träffat venstra sidan af halsen, intill käk rsnibl samt utgått n midt emot på and med undantag af ett och annat hagel, som träffat mer eller mindre långt derifrån. För öfrigt syntes icke annat tecken till yttre våld. : Detillstädesvarande försäkrade, att Per Gustaf Persson och Clara Larsdotter alltid lefvat i godt förhållande till hvarandra, hvadan han icke gerna kan anses hafva med vett och vilja skjutit: sin trolofvade. En annan sorglig tilldragelse berättas i Upsala-Posten efter en af kronolänsmannen Tunelli till konungens befallningshafvande i Upsala afgifven rapport. Upsala-Postens beättelse lyder: : Skattebonden Johan Jacob Jacobsson, hans fader f. skattebonden egpbsarobiggn samt gårdsdrängen Per Hallin, alla från br i Morkarla kocken, hade torsdagen den :30 Januari kl. 9 f. m. med: ett par hästar och åkdon begifvit sig till den omkring , mil ifrån gården aflägsna, dem tillhöriga skog, för att der itända och vakta en kolmila. Johan Jacob Jacobsson hade med hästar återvändt till hemmet kl. 3 e. m. samma dag och, sedan han rastat sina hästar, omkring kl. 5 e. m. åter begifvit sig af tillofvannämnda mila. Dagen derpå eller fredagen å morgonen väntades Johan Jacob Jacobsson änyo hem, dels för att se till hästarne, dels för att uträtta andra i huset förefallande göromål, men kom icke hvarken på fredagen eller natten emellan fredagen och lördagen. Detta förhållande väckte dock ingen uppmärksamhet eller oro, alldenstund bemälte-personer hade matsäck för omkring tvenne dygn med sig, och det förmodades, att arbetet vid milan så tagit deras tid i anspråk, att någon af dem icke kunde hemkomma. Likväl ech då Johan Jacob Jacobs: sons hustru Brifa Stina Olsdotter förmenade, dels att matsäcken skulle taga slut på lördagen. dels ock att hennes biträde kunde behöfvas vi milan, for hon jemte sin minderåriga dotter Kristina omkring kl. 10 f. m. på lördagen med häst och släde till milan. Vid framkomsten fann hon milan i ljus låga och inga personer närvarande vid densamma. Brita Stina Olsdotter, som trodde att karlarne möjligen aflägsnat sig för att Nppha ga ytterligare ved till milan ropade påvhjelp och ämnade ingå i den vid. milan liggande kolstugan, då hon framför fötterna fann en. död kropp och så ytterligare tvenne, hvilka dock hon först icke kunnat se, emedan de voro öfversnöade i följd af det starka snöfallet natten emellan fredagen och lördagen. Vid närmare påseende befanns den öfverst ljagande kroppen vara hennes man Johan Jacob Jacobsson, som, med ena handen för pannan, låg framstupa öfver sin far, vid hvilkens fötter bon igenkände drängen Per Hallin, dessa begge äfven liggande framstupa. Vid denna gräsliga anblick uppgaf -hon-höga rop, men då ingen hjelp ankom; fann hon för godt att åter sätta sig i slädan jemfe -sin dotter och I begifva sig på hemvägen. Då hon så åkt omI kring halfva vägen till hemmet, hörde hon hugca i skogen och uppsökte så bruksarbetarne Carl Norberg och Anders Lindström, sysselsatta med vedhuggning, för hvilka personer hon befrättade hvad som inträffat. Dessa sprungo-geÅ nast till milan och dämpade elden, men togo då ingen vidare befattning med kropparne, än att de undersökte dem och Odonar dem vara samma personer, som Brita Olsdotter uppgifvit, liggande kropparne i samma ställning, som omtaldt är. De aflägsnade sig dock icke från stället, utan afbidade hjelp, då Brita Olsdötters broder skattebonden Erik Olsson i Bohl och skollärareeleyen Nilsson, af en händelse ankomne till Aby by, der de af Olsdotter erhållit underrättelse om olyckshändelsen; med häst och fordon sig infunno, hvarefter: med tillhjelp af Norberg och Lindström kropparne hemforslades. Kropparne upptinades derefter i kallt vatten och gnedos med ylle; för att utrönas måtte, huruvida ännu lif i dem skulle finnäs qvar, men alla bemödanden voro förgäfves. Vid den af kronolänsman Tunelli och tillkallade vittnen företagna besigtning af de döda kropparne, : kunde något spår till yttre våld på I dem icke upptäckas. Färgen å ansigtena var röd, och voro röda blåsor uppsvällda å halfva delen af dem. Vittnena intygade alla sammanstämmande, deribland äfven pigan Greta Stina Ersdotter, att de döda a i lifstiden icke haft begär Tefter starka drycker, utan städse fört ett ärbart Toch hederligt lefverne, samt att karlarne vid milan icke haft bränvin att tillgå, emedan sådant icke funnits i hemmet på 3 veckor. I följd af det anförda samt derutaf, att den medhåfda maten var föga rörd och skorstenen till kolstugan befanns vid der företagen undersökning vara betäckt med en brädlapp och derpå lagdt granris, hvilket sätt att tillgodogöra sig värmen, då spjäll i spisarne uti sådana stugor icke brukas, är allmänt vanligt, stannade esigtningsmännen vid den åsigten, att det med full säkerhet kunde antagas, att dessa personer, sedan de natten emellan torsdagen och fredagen för starkt uppeldat kolstugan; på fredagsmorgonen lagt sig för att hvila och derpå insomnat, samt då de uppvaknat med känning af o8-och derpå utkommit ur stugan i fria luften, sedan dö:ren blifvit afkastad, blifvit af kölden så förlamade, att de icke kunnat röra sig ur stället, utan ihjelfrusit. — Aogråen vid akademien för de fria konsterna.A. Fornander har i dessa dagar af bagaren E. Cederberg köpt egendomen n:r 25 vid Malmskillnadsgatan i qvarteret Uppvaktaren för

10 februari 1862, sida 2

Thumbnail