Aftonbladet – 10 februari 1862, sida 1

eller läsa några bref. Jag vill gå till dem nu. Jag kan icke tänka för mig sjelf. De skola tänka för mig. -O, att jag hade en vänlig hand. som fattade min blott för ett ögonblick, en droppa kallt vatten att släcka denna brännande törst! Hon öppnade porten till parken och ilade bort åt Slonchouselelgi Det var en klar, kall afton och på afstånd såg hon hyddans halmtak bekransadt af ispiggar. Ett ljus brann i fönstret. Hon skyndade framåt, ty hon kände sig matt och sjuk. Öppnande klipkan med darrande hand, gick hon genom den lil! grinden och knackade på dörren. Den öp, ades. CMary: sade hon med en qväfd hviskning. Det var ej Marys röst, som utropade: Store Gud, miss Lifford!4 SMaurice, hvar är Mary? Kalla hit Mary genast — ropa er mor; jag är sjuk. Hon vacklade framåt och han slog upp dörren till den lilla salongen och stängde den yttre. Hon sjönk ned på en stol. Kalla hit dem, Maurice! utropade hon. dag behöfver Mary an såg på henne med en blandning af fruktan och förlägenhet. Han visste knappast hvad han skulle säga — han var rädd att berätta henne, att de ej voro der, att de hade rest till London samma morgon. Han hade stannat efter dem för att afsluta flyttningen, Hans hjerta slog våldsamt — hvad kunde han göra? Hennes blekhet för: färade honom, an gick efter vatten och : höll det för hennes läppar. Hvar äro de? Aro de icke här? Nej, min Lady-Bird, nej. : Hon svimmade; han bar henne till soffan I och föll på knä vid henn2s sida, baddande ; hennes panna med kallt vatten — han hade ingenting annat till hands — och såg på