Aftonbladet – 8 februari 1862, sida 2

nes ögon. Hon hade ej gjutit nog tårar at skymma deras glans, och nu brann i den en eld, som hade blifvit närd, icke släck af sorgen. Hon hade beslutat att söka er förklaring med sin far; hon måste veta on Adrien hade öfvergifvit henne — med elle utan skäl. Hon måste veta, om det fanns något hopp qvar för henne om ly ka på denna sidan grafven. Hon kände den djupaste öfvertygelse, at! den scen, som på skyndat henues mors död, hade haft afseende: på hennes öde. På ett eller annat stt hade han lagt sin kalla hand derpå och förhärjat det genom sin beröring. När posten kom erhöll: han ett bref, som tycktes gifva honom mycket att tänka på. å han lemnade rummet, sade han: Jag önskar att du ville komma in i min kammare om en timma, ty jag har något af vigt att meddela dig. En plötslig omkastning kom öfver Gertruds känslor i detta ögonblick; han hade kanhända hört från Adrien — hennes misetankar, hennes farhågor, hennes qval hade kanske varit grundlösa. Hon försökte att vara lugn; hon satt midtemot klockan, följande minutvisaren i dess kretslopp och såg den framskrida alltför långsamt, som hon tyckte, det ena ögonblicket alltför hastigt, då timman var nära förfluten. När det bestämda klockslaget slog, uppsteg hon och gick långsamt till sin fars rum. Mr Lifford satt vid sitt skrifbord. Hans sätt hade en anstrykning af förlägenhet, och han klarade sin: strupe två eller tre gånger; innan han började tala. Jag har fått ett bref denna morgon, sade han slutligen, som satt mig i ett visst bryderi;föranledt deraf, att det kanske är obehagligt för dig, såväl som för mig sjelf, att behöfva pålägga oss något tvång, så snart efter din stackars mors död; men det är oundvikligt, och som den: omständighet jag syftar på är af högsta vigt för dig, måste jag med ens tala om ett ämne, som jag annars hade för afsigt att ännu någon tid