Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 3

tt han kanske. kommit för andra gången. Icke, som jag vetX, var svaret. Jane hade flyttat och hon hade fått en fransysk kammarjungfru, som endast varit hos henne några dagar. Det tjenade till ntet att fråga henne. . Sent på aftonen, då hon skulle gå till sängs, mötte hon i trap pan en gammal b tjent, som hade verit nycket länge i huset. Med darrande röst frågade hon honom, vem som hade kommit i en vagn denna dag. tJag ve icke, misst, var hans svar. Jag tog upp ett kort till mr Lifford och sg visade den främmande herrn upp, men e såg icke namnet. Gertrud blef helt blek och lutade sig mot Stannade -han länge, Marade hon med knappt hörbar röst. stund, miss. Med k , som brunno likt glödande sol al blygsel och stolthet, frågade hon iter: Var. den. herro lång och mörk? g Den gamle mannen såg på henne med förvåning... Jag gaf icke så noga akt, : iss; men jag tror att han var lång. Hon skyndade bort och in i biblioteket, sitt gamla tilkhåll. Hon satte ljuset på spiIkransen och gick upp och ned i rummet med hastiga steg. Hon kunde ej gå till hvila; hon kunde ej gå in i sin mors rum; hon kunde ej andas i detta tillstånd af ovisshet. . Det plågade henne likt en mara. ilon hörde sin fars röst i trappan, gifvande nägra befallningar åt tjenstfoiket, och sedan bullret af hans kammardörr, då han stängde den. Med ett slags feberaktigt mod ryckte kon till sig ljuset och gick. utför trappan; hon stannade ett ögonblick framför hans dörr och knackade sedan med en förtviflad ansträ gning derpå. Hennes far stod med ryggen mot elden och ögonen fästade på