Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 2

såg halft oroligt, halft nyfiket på Mary för att se om hon kunde läsa i hennes ansigte något uttryck som utvisade kännedom om hvad som tilldragit sig, men kunde icke vinna sin önskan I detfa hänseende. Mary såg blek och affallen ut, men ej olycklig. Gertrud frågade efter Maurice och hon svarade lugnt, att han var bättre till sin helsa och hade fått en stadigvarande anställning i Loadon, som qvarhöll honom der nästan beständigt och lemnade honom en god inkomst. Han är så ifrig att mamma och jag skola bosätta oss i staden, och vid hans ålder är det af så stor vigt att hafva ett hem, att vi tänka att göra det.? Hvad, lemna hyddan och Stonehouseleigh? arys läpp darrade; men hon svarade glädtigt: Ja, det blir ett offer; men som min mor är villig att göra det för sin son, har jag naturligtvis ingen rätt att lägga mig deremot. Hon brukade ieke vanligen kalla Maurice sin mors son, och Gertrud förstod att detta nu var ämnadt att låta henne förstå, det denna förändring af deras planer icke stod i samband med något giftermålsförslag. Minnet af Gertruds eget sista möte med honom gjorde henne blyg för Mary. Hon kunde icke annat än känna att, huru hjertligt och vänskapsfullt dennas sätt än var, hon dock måste betrakta henne som en person, hvilken tillfogat henne en oförrätt, huru ofrivillig denna oförrätt ock måtte hafva varit; och hennes samvete fritog henne icke helt och hället i detta hänseende, när det återförde i-.hennes minne de många tillfällen, då hon kunde hafva stäfjat i stället j för uppmuntrat den romantiska hyllnins som han efter sin återkomst från Italien brukat