Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 2

hembära henne. Detta medvetande gaf en anstrykning af tvång åt hennes sätt och hon var mera tyst och allvarsam än vanligt. z Blir det snart, I skolen flytta? ögna on. Tiden är ännu ieke utsatt, svarade Mary; Cmen det blir ej på några veckor i alla händelser. Icke förr, än hyreskontraktet för hyddan är ute. dag är säker, att detta är en stor pröfning för dig. En stor pröfning, goda miss Lifford! Nej, i sanning, liten — om ens någon. — Jag skulle vara mera ledsen att tänka, det Maurice. behöfde oss, och att vi ej kunde vara hos honom. När han gifter sig, kunna vi måhända återvända till. Stonehouseleigh.? Hon hade uttalat dessa sista ord medstadig röst; men hon kunde icke bjelpa att en svag rodnad uppsteg på hennes kind. Hon var rädd att Gertrud skulle begära en förklaring. Men denna endast kysste henne och sade: Mary, Gud gifve att jag vore så god som du! Nästa gång jag sitter vid önskebrunnen skall det blifva min önskan,? En föga värdig önskan, i sanning. Men säg mig, bästa miss Lifford, är det sannt att er trogna Jane lemnar er? Jag blef så ledsen att höra det, ty alt. mista ea vän af detta slag, som har. varit hos;er .så många år och är så innerligt fästad vid er, måste vara en förlust.4 Det blir verkligen en stor förlust; n en hon skall gifta sig och måste , bosätta sig i London med sin man. Hennes. föräldrar komma också alt bo i deras grannskap och. jag hoppas att hon skall få trefligt; men jag kommer att sakna henne mycket. Hon är en af de få menniskor här i verlden sow hålla af mig, och jag tror att alla öfver.