Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 1

nom icke in och kanhända han äfven kände några skrupler, desto starkare efter hans samtal med hennes mor, för att binda henne ännu fastare: vid sig förr än hennes faders vilja var känd. Han visste att hon älskade honom, men icke huru fruktansvärdt stark den passion var, som bodde i hennes hjerta. för tillfället vaggad till ro af hoppet och hans närvaro. Det var ej svagt han älskade henne tillbaka; det var ej kallt han beräknade möjligheten att förlora henne. Hon hade blifvit honom outsägligt kär och att försaka henne skulle nästan hafva förkrossat hans hjerta; men han tänkte mera på henne än på sig sjelf; hans egen sällhet var en sak af underordnad vigt; men det var sjelfva denna oegennytta, omedvetenheten af den gränslösa kärlek han ingifvit, som kom ho nom att afhålla sig från de ord, som hon lidelsefullt längtade att få höra, och så djup och brinnande än han3 kärlek var, tanns det likväl något inom honom, som med stark hand undertryckte lågans häftighet. Han: hjerta kunde krossas, men den som krossade det skulle då vara en som han älskade ännu högre än föremålet för en jordisk lidelse, och af hvars hand han med undergifvenhei kunde mottaga det hårdaste slag, som i lifvet kan drabba oss. , Det var likväl blott ett flyktigt moln, som endastför en stund beskuggade dagens glädje. De återvände snart till sina planer. Har kunde icke tro på tyranni eller kärlekslöstet. Hon kunde icke tro på ett lif utan ho. nom, och åter talade de om en gemensam framtid. Normandiet skulle blifva der 18 som: marnöje; hvarje år skulle de fara dit; mer hans vidsträckta gods i en af de mest nöd: ställda trakterna af Irland, som han hade ärft af sin mor, skulle blifva skådeplatser för deras lifs arbete, deras värf och förnäm