Aftonbladet – 6 februari 1862, sida 1

det: : Dess pittoreska yttre, dess vilda blommor i hvarje remna, dess ståtliga utsigt öfver ett böljande haf af sädesfält,skoaar och fruktträd, dess solbelysta små terrasser och den normandiska kyrkan halfvägs mellan slottet och: byn — min bror; hans hustru och :den gamle pastorn, hvilka alltid vid hvarje besök brukade uppmana mig att gifta mig, hvad de skola blifva glada när jag för hem min engelska brud till dem. Och barnen sedan! Jag skickade dem en helsning i mitt sista bref till. Henri. Jag påminte dem om en jagt vi höllo förra året efter deras kära Marie nyckelpigor, och sade att om: de voro. snälla, skulle jag försöka att skaffa dem en engelsk oiseau du bon Dieu skönare än de små lefvande leksaker de då voro så förtjusta i. Gertrud, min egen Gertrud, har jag orätt att tala med en sådan tillit om framtiden — att uppdraga sådana målningar af sällhet förr än denna sällhet verkligen är min? Om er far icke samtycker till vårt giftermål, huru skulle jag ej förebrå mig att hafva vågat tala till er om min kärlek, såsom jag har gjort; före: brå mig den sjelfviska glädje jag sökt at! höra från edra läppar att ni älskar mig. Gertrud, jag förebrår mig stundom at hafva — Gjort mig lycklig?4 sade hon med et at sina egendomliga leenden. Adrien, jag är rädd stt hi är för fallkomlig. cOm ni icke har någon annan fruktan är den, petit diseau -du bon Dieu — Det är en stor farhäga, sade hon all varsamt, men icke den enda. Jag anse det mycket sannolikt att min far skall vägre sitt samtycke till vårt giftermål. Gertrud, ni talar med ett onaturligt lugn Ni menar väl icke allvarsamt att ni vänta er detta? På hvilka skäl förutsätter ni at