Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

klokhet; der ingenting annat än en godtycklig och despotisk nyck kunde vägra samtycke — om det skulle vara en synd, sedan tålmodiga böner och ödmjuka föreställningar hade blifvit försökta, och försökta förgäfves, att då handla som lagen tillåter och gifta sig utan detta samtycke? Han sade, att det skulle vara olydigt; men då badjag honom åter att säga Om ingen tålig väntan — inga egendomliga omständigheter:af lynnen och förhållanden. någonsin skulle berättiga ett sådant handlingssätt? Han svarade att-det: skulle vara en fråga att taga i betraktande, när den tiden kom, . Jag såg. att han ej kunde: uttala sig. deremot; jag såg att det fanns en tvekan i hans sinne, och det var nog för mig. . Jag känner mig stark emot, det tillkommandej: stark i min förtröstan, stark i-min beslutsamhet. Lifvets vågor må slunga mig hit. och dit, men mitt ankare är kastadt och mitt roder är stadigt riktadt mot målet. Gertrud, dyraste barn! Mina svaga förnuftsgrunder vill jag ej påtvinga dig. Jag vet i sannirg ej heller hvad jag kunde eller berde säga. Bedja för dig-vill jag — brinnande, oaflåtligen. Du har jemfört dig med ett skepp. Skall jag säga dig hvad jag fruktar? Du går för fort för vinden. Seglen på din farkost äro för djerft spända. Mitt ankare är kasiadt. Jag kan icke drifvas. bort.4 O Gertrud, mitt bätn! Kedjor hafva brustit förr än nu. Förtrösta på ingen ennan än Gud.4 : Jag förtröstar på Adrien, scm på Gud. ?Det är just hvad jag. fruktar, -Du har gjort honom till din af ud:? Och en ädel afgudadyrkan är det. 4Darra, Gertrud! — darra för hvad du