Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

Lifford med ångest. CHan kan krossa både vilja och hjerta. Nej, båda äro utom hans makt. Det finnes inga lettres de cacheti vår tid och vårt land, tack vare Gud! Mamma, se icke så förskräckt ut. Jag är lugn och lycklig. Framtiden ligger klar, ljus och strålande framför mig, lik himlen i denna stund. Se, molnen hafva rullat bort, och framför oss synes blott den rena, milda, blåa rymden, med de första stjernorna framtindrande här och der i sin lugpa skönhet. De bleka stjernor, vakande. att skåda kärleks makt4, såsom en af mina älsklingsskalder säger. Talade du med pater Lifford om detta, Gertrud 2 Det gjorde jag mamma; vi talade derom en lång stund. Han ville icke kompromettera sig eller tyckas gilla det förr, än han visste om. min far skulle samtycka; men jag kunde se att han önskar att det skulle så bli— jag är säker på att han gör det. Hur kunde han göra annorlunda? Han är ädelsinnad och han beundrar ädelhet. Han är sod och han har sett mig lida. Han. känner mig bättre, än någon annan i verlden, och han måste förstå att allt står på spel (ör mig vid denna kris i mitt lif. Sällhet och allt hvad godt är på ena sidan, på den andra ingeuting annat än förtviflan. Gertrud, Gertrud! talade han ej förnuft med dig? : : Jo, och jag med honom. Han sade, att det skulle vara min pligt attunderkasta mig min far, hvilken än hans vilja skulle blifva i denna sak; och jag frågade då honom högtidligt, icke som min onkel, icke som mr Lifford — men som en prest och i biktstolen — om det skulle vara en synd i ett fall, likt detta, der icke ett ord Kunde sä gas emot den jag älskar, ens af verldslig