Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 3

och tryckte dem mot ögonen. Gertrud såg darrningen på sin mors läppar och kastade sigi hennes armar. Hon kände hennes hjerta slå emot sitt; derpå reste hon sig, kastade hufvudet tillbaka och satte sig på ki nten af soffan samt tillade: Nu får du icke gråta, mamma, utan le och önska mig lycka. Jag är glad att han älskar dig, glad åt det i alla. händelser, och jag hoppas, o! hur innerligt jag hoppas, att din far skall ullåta ditt giftermål med honom.4 Ett eget och beslutsamt uliryck ifverfor Gertruds ansigte, i det hon sade: I denna unkt har jag fattat mitt beslut. Jag är rt myndig och min fars vilja skall icke emellan mig och dygd, sällhet och sinAdrien besitter alla de verldasom min far eftersträfhvilka jag endast värderar såsom honom, som förädlar allt som i us det aflägsnaste eamband med houom. Skulle min far, uten en.skugga af käl eller förevändning, vägra sitt samtycke, å skall ingenting på jorden någonsin öfver:yga mig, att samvetet fordrar det moraliska elfmord, som då skulle blifva mig påtvinJeg ville lika gerna kasta mig i flopå hans befallving, som uppgifva onom, med hvilken min själ är förenad geom band, som aldrig kunna slitas. Men !et är omöjligt att han kan vägra sitt samycke, såvida han icke hatar mig med ett naturligt hat, och detta hvarken vill eller san jag tro förr än jag ser det. då at lugn, Gertrud; var lugn, jag besvär ig. Jag är fullkomligt lugn, dyraste mamma. emedan mitt beslut är fattadt. Jag är min faders dotter i ett hänseende och har en vilja, som kan, brytas men ej böjas.4 Men han kan bryta den, mumlade mrs