Aftonbladet – 5 februari 1862, sida 2

måste förtrösta, min Gertrud; ni måste lära er fulla betydesen af detta sköna ord. Jag förtröstar på er, sade hon. Om ni bedroge mig, skulle jag aldrig mer lita någonting hvarken på jorden eller i...? on hejdade sig och fullbordade ej meningen. Får jag tillbringa ännu en söndag på Lifford Grange och se er mor en gång till? Sedan skulle jag fara till Irland och återvända vid den tid er far återkommer.? Ja, ack ja, en söndag till; ännu några korta stunder af lif och säilhet. Nu måste jag gå; jag ser att lady Clara är i trädgården? När lady Clara mötte henne blef hon bestört öfver hennes blekhet och darrning, men hon tillskref detta den underrättelse hon fått från hemmet, och misstänkte ej för ögonblicket någon annan orsak till denna sinnesrörelse; men sedan hon rest berältade Adrien henne hvad som tilldragit sig dem emellan och att han ämnade anhålla om hennes hand så snart mr Lifford återkom till England. Hon intresserade sig på det högsta för ämnet och nödgade fikon lofva att skrifva ll henne i Paris, der hon skulle tillbringa vintern, för att underrätta henne om utgånven. Icke för det jag hyser något tvifvel lerom?, sade hon; ett namn och en förmögenhet sådana som edra kunna ej gerna afslås af den.mest nogräknade fader i verlden. Men jag skall blifva nyfiken att få höra huru ni blir mottagen när 1i trotsar lejonet i dess kula, en Lifford i hans sal. Jag var riktigt afundsjuk attni fått se Lady-Birds moder, ehuru jag numera ej har någon rätighet att vara det. Är hon lik henne?? Föreställ er Lady-Bird — sådan jag inrerligt hoppas ni aldrig måtte få se henne — med hvarje skymt af färg förbleknad från ina kinder, ögonens eld slocknad, men icke