Aftonbladet – 4 februari 1862, sida 3

Rättegångsech Polissaker. Falskmyntarne. Polisundersökning har äfven i dag enskilt förevarit med de för tillverkning och utprångling af falska 25-örestycken, häktade -ochtilltalade trenne bergsprängare från Kalmar län. Den fjerde medbrottslingen har ännu icke blifvit gripen, och denne, vilken af de gripne uppgifves hafva varit den hvilken varit upphofvet till företaget, törmodas inneha formen hvaruti slantarne blifvit gjutna. onolänsmannen i Svartlösa härad af Stockholms län Melin var i dag inkallad till förhöret och han igenkände uti häktade Jonsson en af dem som för 2 år sedan var anställd vid Flemmingsbergs jernvägsstation och efter hvilken jemte kamrater från Småland, under golfvet uti en barrack anträffades en säck innehålande formar och verktyg för tillverkning af falskt mynt. En djerf industri-riddare som slinter ur Polisens händer. I lördags meddelade vi efter Södertelje Tidding att en äfventyrare under de sednare dazarne derstädes utfört åtskilliga bedrägerier samt slutligen efter föröfvande af stölder aflägsnat sij ;rån dem hvilka lemnat honom gästfrihet oc kredit. Vi äro nu i tillfälle att meddela några närmare upplysningar om denne industririddare. Under loppet af flera månader ha i samtlige härvarande teatrars korridorer öfverrockar blifvit bortstulna, utan att tjufven kunnat ig Den 4 Jan. tillgreps å kongl. teatern uti korridoren till andra raden från en fabrikör B. en ny doffelsurtout. Anmälan härom gjordesipolisen och hr B. föranstaltade om att visitation gjordes hos samtlige pantlånare. Hos ett pantiknarebola som drifver sin rörelse i huset n:r 18 vid St. Nygatan anträffades också mycket riktigt rocken, som samma qväll den tillgreps blifvit kl. 9 på aftonen belånad med 15 rdr. Rocken, såsom bevisligen stulen, måste utan lösen utlemnas till egaren. Pantlånaren hvars namn är Stenqvist, anade föga att hn skulle återbekomma lånesumman och till på köpet den vanliga räntan, utgörande 6 öre 1 månaden åå hvarje riksdaler. Fredsgsaftonen den 24 Jan. infinner sig å pantlånekontoret en ant herre, som framlemnar pantbeviset samt 17 rdr med begärän att få utlösa den rock han för ett tillfälligt behof låtit belåna. Pantlånaren ögnar i sin bok och med den största artighet och utan att låta ana det ringaste emottager han pengarne och stoppar desamma i sin ficka. Han hade varsnat att här var fråga om den stulna rocken och förmodade på goda grunder att han hade tjufven i sitt våld. På det mest förekommande sätt anmodades den eleganta herrn att stiga in i förmaket och taga plats i soffan under det rocken hemtades från förrådet. Stenqvist skickade emellertid, utan att åta märke oråd, sin son till polisvaktkontoret vid Myntgatan och reqvirerade polis för gripande af den länge efterspanade rocktjufven. Öfverkonstapeln Eriksson jemte cn konsuapel anländ2 snart till Stenqvists bostad. Då det dröjde någon stund började den väntande, som presenterat sig för handelsboknållaren Forssberg och sade sig vara anstäld å srosshandelsbolaget Samson Elliots kontor, att ina oråd, och begärde under något föregifvånde att få gå ned åt gården. Stenqvist stälde -si lock mot dörren och hindrade sådant, hvarp ar bokhållaren framtog ytterligare 35 rdr, som nan för att undslippa komma i krängel ville erlägga. Allt detta skedde i närvaro af en bokhållare Wejmer, sova tillfälligtvis var på besök 108 Stenqvist. Polis anlände snart och bokhållaren Forssberg fördes mot sin protest till polisvaktkontoret, och Stenqvist -medföljde dit och mnmälde att Forssberg förevisat pantbeviset å len från hr B. stulna rockeh. Forssberg åter psstod att den rock han belånat vore honom tillörig, och angaf Stenqvist för bedrägligt förfarande, såsom den der icke, sedan han emottagit ånesumman, utlemnat rocken. Den sig så kalande bokhållaren ordade vidt och bredt om pantänarens oförskämdhet att chikanera honom samt påyrkade att få Stenqvist kallad till poliskamvaren för att ådömas ansvar för sitt förfarande. Han fick emellertid sitta qvar till dess poliskomnissarien Tinggren anlände, och det tyckes som mm kommissarien efter samtal med den elegante ,okhållaren blitvit öfvertygad om att dennes uppsifter icke saknade trovärdighet, och följden blef utt bokhållaren på artigt sätt tillsades att han var fri, men anmodades att dagen derpå kl. 11 illstädeskomma i poliskammaren, tiil hvilken tid Stenqvist skulle kallas. Bokhållaren aflägsnade sig under utwyck af sin förbindelse för kommissariens bemötande, men tillade att han påyrkade : trängt ansvar å Stenqvist... Bokhålaren fick till och med besked om att han icke behöfde infinna ig i polisen förr än vid 12-tiden. Då kommer jag innan jag går till börsen, genmälde bokhålaren, som efter en artig bugning aflägsnade sig. Man kan lätt föreställa sig Stenqvists förunIran då han på bokhållarens begäran på lördagsnorgonen kallas att samma dag infinna sigipoiskammaren. Målet påropas och Stenqvist ininner sig, men vår bokhållare låter sig icke afhöra. Rapporten uppläses och innehåller mycset riktigt, att Stenqvist är inkallad på bokhållaren Forssbergs begäran, emedan Stenqvist cke kunnat förmås utlemna en Forssberg tilliörig surtout, ehuru han emottagit såväl pantsevis som 17 rdr rmt. Konstaplarne springa ut och in och ropa bokhållaren oresbeng: tenqvist får då ordet öch nfaller småleende: Fo, det här är vackert, julven har jag lemnat, men kommissarien har varit så god och släppt honom.4 Polismästaren Wallenberg, som leder ransakningen, kommer snart underfund med att här, lindrigast sagdt, ett groft slarf egt rum och uppmanar Stenqvist att närmare redogöra förtilldragelsen. Stenqvist verättar då förloppet såsom xi här ofvan omnämnt, och hans berättelse vitsordas af bokhållaren Wejmer, hvilken medfölj Stenqvist upp till polisförhöret. I rapporten stod, och det bena ortfarande af kommissarien, att bokhållaren skulle ha skickat efter polis; men bokhållaren Wejmer förklarade, att Btenuqvist skickat sin son efter polis för att få bokhållaren arresterad. Polismästaren tillfrågade derefter kommissarien, om Forsberg uppgifvit sin bostad, hvarpå omförmäldes, att han sagt sig bo i huset n:r 14 vid Skeppsbron. Kommissarien, som af polismästaren gjordes uppmärksam på, att det icke kunde vara honom obekant att en bättre klädd mansperson länge efterspanats såsom varande misstänkt för stölderna ur teaterkorridörerna, anbefalldes att ögonblickligen begifva sig å bn 3 för att söka få reda på den föregifne Forss! yra Kommissarien skyndade ut och Stenqvist tillsades att Jå måndagen åter komma tillstädes. Posteringar ha sedandess hållits utanför teateringångarne samt å schweitzeri-, källareoch biljardlokaler, hvarest den unge herrn (klädd i ljusgrå rock med ljusgrå sammetskrage) brukade hafva sitt tillhåll. Efterspaningarne voro dock fruktlösa, ty efter hvad man sedermera tror sig ha kommit under fund med, reste den föregilne bokhållaren redan på lördagsmorgonen med jernbantåget till Södertelje. Man antager nemligen att personen i fråga är identisk med den från Söderteljesomtalade äfventyrare, som sistnämnde dag, dit an