Aftonbladet – 4 februari 1862, sida 1

men och undvek så mycket som möjligt att tala i detta ämne; men kunde icke öfvervinna sina farhågor, sin motvilja för dess bruk, sin fasa för dess missbruk — och kämpade med sig sjelf att icke fatta vedervilja för mr Edwards, som visserligen ej utöfvade den med någon tanke på att de var orätt. När herrarne kommo ut ur matsalen blef mr Edwards omgifven at damerna, som ifrigt hörde på några af hans berättelser och voro mycket angelägna att få veta hvilken af dem han ansåg mest emottaglig för magpetiskt inflytande. Han sade att Gertrud var den som han trodde sig lättast kunna söfva och frågade henne om hon ville låta honom försöka. Fanny och Harriet Apley bådo henne enträget att göra det; båda sade att det var mycket märkvärdigt och mycket roligt, att de hade underkastat sig experimentet veckan förut och voro färdiga att göra det om igen, och lady Clara utropade: Jag är säker att ni skall misslyckas. Gertrud kommer att sätta sin fasta vilja, som jag ofta afundas henne, emot ert magnetiska inflytande och trotsa alla edra bemödanden.4 Sätt er, jag ber, i denna ländstol, miss Lifford, sade mr Edwards, och låt mig försöka. Halft motvilligt och halft öfvertalad skulle hon just uppfylla deras önskan, när Adrien inträdde i rummet. Han var i ögonblicket vid hennes sida och sade i en ton af oemotståndlig myndighet: Ni får ej göra detta, miss Lifford.? Hon sprang genast upp och stälde sig bakom lady Claras stol, hvilken blef öfverraskad af Adriens ovanliga häftighet.. Mr Edwards tycktes missnöjd, och vändande sig till mrs Crofton, frågade han halfhögt om det var miss Liffords broder. som på ett så befallande sätt afbrutit för söket, Denna fråga kom Gertrud ett rodns