Aftonbladet – 4 februari 1862, sida 1

— — hvars sälla drömmar alla flytt; Till minnets qväll är hoppets morgon bytt; Regnbågens skimmer är af sådan art: Det strålar präktigt — men det slocknar snart. men som dock återvände till sina husliga ligter och alla lifvets tysta, sjelfförsakande kärlelsverk, utan en klagan eller en enda bitter tanke. Den börda hon hade attbära under dessa första nd var utan tvifvel tung, men den hade ingen af dessa skarpa taggar, som trycka sig-in i hjertat och oläkligt sarga det. Mr Edwards, den magnetiserande amatören, som hade varit vid Andley Park veckan förut, kom åter dit igen aftonen efter Maurices afresa. Han blef presenterad för Gertrud och satt bredvid henne vid mid dagen. Han var en angenäm person och hon var mycket intresserad af allt hvad han berättade henne om mesmerismen — detta hemlighetsfulla ämne, som ej längre kan behandlas med åtlöje, men ännu alltSr är lika långt från någon tillfredsstälande lösning; hvilket trotsar så många teorier och så att säga öppnar en dörr till ett annat slags tillvaro, uppenbarar skymtar al en art lifsytiving, en sinnenas verksamhet joch en hel ordning af naturliga lagar eller ; öfvernaturliga verkningar, hvilka äro väl egnade alt förbrylla menniskans förnuft; alt förödmjuka hennes öfvermod, att uppväcka i hennes farhågor och att komma Oss att instämma i Hamlets utrop: Det finnes mer j himmel och på jord än vår filosofi har drömt :om. Mr Edwards blef som de flesta andra j mycket intagen af Gertrud, och kanhänds att Adrien för första gången kände hur myc ket hon var för honom genom det ofrivilliga missnöje han erfor över det intresse hvar med hon lyssnade till derne. Han hade et starkt instinktlikt misstroende till meameris