Aftonbladet – 4 februari 1862, sida 1

Det hade kanske varit bättre för Maurice, om han också varit der och sett hvad som måste hafva öppnat hans ögon för den olycksaliga villfarelse, hvaruti han obetämksamt invaggade sig sedan han hade skiljts från Gertrud. Men han lemnade Andley Park: straxt derefter och förde med sig ett farligt hopp, hvilket — ehuru koreadt af många tvifvel, ekakadt af beständigt förnyade farhågor — likväl närdes i ensligheten och sorgfälligt uppodlades i hans bjerta. Hans möte med Mary på aftonen samma dag var. högligen karakteristiskt för dem bäda: han var mycket upprörd och sjuk af öfverretning och sinnesskakning; han talade om sin tillgifvenhet för henne; om allt hvad hon hade varit för honom; om sin olycka att blifva tvingad af sitt samvete alt samtycka till det beslut hon fattat; sålänge tills han skulle hafva förefallit andra och verkligen så ansåg sig sjelf vara den, som led mest af de två af denna. dagens skiljsmessa. Han kunde också ej annat än känna allt hvad han bortkastade som er lidelsefull dröm, som efter allt menskligt förutseende aldrig skulle gå i fullbordan ; och när han på sin väg till London, med det brännande hufvudet doldt i händerna, granskade sina känslor med en harmsen otålighet öfver sin egen svaghet, var han i sjellya verket mera att beklaga än hon, s