Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 3

Olyckshändelsen i en engelsk kolgrufva. Ehuru vi förut meddelat några kortare underrättelser om denna olyckshändelse, införa vi här en mera detaljerad redogörelse för densamma. Grufvans namn är Hartley New Pit och den eges af herrar Carr komp. Det var den 17 Januari som olyckan -började dermed att balansen i pumpmaskinen bröts midt af och ena bälften af densamma, vägande 480 centner, föll ned i gruföppningen, i fallet medförande timmer, murverk och allt annat som var i vägen. Af åtta män, som vid tillfället hissades upp ur grufvan kastades fem ur koroen, i hvilken de sutto, och dödades. Deras kroppar kunde 9 återfinnas. Timmer och andra spillror fyllde öppningen ända till hälften och afskar de i grufvan för tillfället varande männen och gossarne., till e:t antal af 215 personer, från all förbindelse med den ytire verlden. Allt sedan olyekan skedde bafta de skickligaste ingeniörer och arbetare vid uran i närheten varit sysselsatta med försök att bana sig en väg genom spillrorna i öppningen för att kunna framkomma till de instängda arbetarne. Pumpen vars balans blef: afbruten, uppfordrade i minuten.2000 kamor vatten ur grufvan, och alldenstund dess verksamhet nu upphört, kän man beräkna att det schackt, i hvilket man arbetade, redan andra dagen fylldes med vatten. Häraf kan med säkerhet slutas att de i grufvan befintliga hästarne; hvilkas värde uppskattas till 9000 rdr, rätt snart singo förlorade. Hvad folket beträffar fanns et deremot för dem en utväg att slippa bli Jränkta. Vanliga grufstepar ledde nemligen rån arbetsschacktet upp till ett annat; 29 iamnar högre upp beläget schackt, i hvilket de voro i säkerhet för vattnet. De lefvande begrafna kunde derföre också första natten ;ydligt höras arbeta på att undanrödja hiniren söm skiljde dem från den öfriga verlden. Vi sade att man äfven utifrån arbetat på att befria de fångne, och ytterst energiska nafva de ansträngningar varit hvilka man i detta afseende;gjort. Man hoppades nemliven alltjemt, och i början ej utan skäl, att yckas I företaget att från de 215 stackars urbetarne afvända det fruktansvärda ödet att i jordens innandömen dö en lån äm och rlärhig död... Men arbetet skred långsamt iramåt. Dag efter dag, natt efter natt förgick, utan att man åt de vid gruföppningen i den stränga kölden med qvalfull väntan dröjande hustrurna och barnen kunde yttra något annat än osäkra förboppningar om att-olyckan ej vore ohjelplig, utan att man till slut skulle lyckas i sitt förehafvande. Fem dygn hade förflutit och man hade slutligen påträffat under spillrorna ett tomrum, hvilket gaf anledning hoppas att arbetet nu skulle krönas med framgång. Man hade ännu på aftonen den 20:de hört de instängda arbeta. På deras anhörigas ansigten lästes för första gången en skymt af glädje — men blott för att genast derefter slockna och gilva ram för uttrycket af en så mycket hopplösare förtviflan. De personer hvilka arbetade nere i gruföppningen hade nemligen måst afbryta sina arbeten till följd deraf att en ytterst giftig, Basart började uppstiga genom den bildade öppningen. Så plötsligt hade denna gas utbredt sig, att arbetarne knappt nog bunno gitva signal om att bli upphissade och voro mer än halfdöda då de kommo upp. Det var, härföre tjenstemännen vid grufvan hadesfruktat.. Ej nog med att nan tvingades afbryta arbetena och sålunda förförlänga den Pågen övissheten, det vär