Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 2

sigtighet hvarmed han undvek hvarje sker af uteslutande uppmärksamhet mot en ung flicka, :som han. ännu ej beslutat: att. taga till hustru, voro så olika med hvad Maurieces eget Te skulle hafva varitunder sådana förhållanden, att det bibehöll honom vid det hopp att dArberg icke hade några sådana afsigter, och att i hennes oförställda beundran för honom det. låg mera entusiasm för hans karakter oci själsgåfvor än tillgifvenhet för -hans person. Och likväl, när han såg hennes ögon vändas på honom med detta förtrollande uttryck, som han en gång beskrifvit såsom så fasligt tilldragande för honom sjelf, var den plötsliga smärta, som genomfor-hans-hjerta, nästan: större än han kunderfördraga: -Han fattade-oftabeslutet att resa dagen derpå, men när morgonen kom, fann han någön ursäkt för att stanna och öfverlemna sig åt den olycksbringande njutningen att se henne, så förbittrad. den än var genom svartsjukans qval. En dag satt hon.i, orangeriet, aftecknande en amerikansk blomma oth alldeles fördjupad i denna sysselsättning, när han kom in med -ett bref 1 handen och sätte sig ettlitet stycke ifrån henne. Hon gjorde någon obetydlig anmärkning om vädret, utan aftupplyfta hufvudetsoch eftersett ögonblicks tystnad började ham: 707 pan, 4 Jeg önskåde begära ert råd, Lady-Bird: jag har fått ett bref från Mary, som öroar mig mycket, och jag.tror,att ni, .bättre. än någon annan; skall kunna förstå mina känslör och råda nig hur jag skall: handla: Gertrud blet bestört öfver den ihåliga, nervösa tonen afhansröst och sadehjentligt: Jag vill Sr mitt bästa, goda Maurice; mer hur skall jag könng förstå att tåda ändra; som knappast ännu kan leda mig sjelf? Lässförst: detta sbreff;.sade hen. Hon tog det, och det lydde som följer: SDyraste Maurice! Jag har ofta önskat att säga hvad jag nu ämnar skrifva, mempå sista tiden har modet svikit mig och under de korta ögonblick vi då och tillbringat