Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 2

I kunde icke möta hennes ögon, utan gömde lansigtet i händerna. Han tyckte att hor aldrig skulle tala till honom mera, om har gat henne en alltför klar insigt i sit hjerta. Med förtviflans mod såg han slut ligen på henne och mumlade: Redan i Italien älskade jag henne. I Italien! utropade hon, och tänkte der vid på de verser hon en gång, inbillat sig måste vara ställda till henne sjelf; samt er for en stor lättuad att icke så vär. Men Maurice, hvarföre förnyade ni då er för bindelse med-Mary, när niåterkom till Eng land, om ni älskar en annan?4 Jag förstod ej mina egna känslor då. Mary har rätt. Jag har kämpat med mit! samvete-tills jag är nästan förbi, och hennes bref har ökat i stället för att minska mina skrupler. Säg mig huru jag skall handla. dra ord:skola styra mitt öde. Men jag förstår icke rätt hur saken förhåller sig, sade hon. Denna italienska, som ni älskar...4 Icke en italienskaX, afbröt han häftigt. Godt; men hon som ni älskade i Italien — i hvad ställning i lifvet är hon? Långt; långt öfver mig. c Alltför mycket, att ett giftermål mellan er skulle kunna vara möjligt? Hvem kan säga hvad som tr möjligt eller omöjligt i detta hänseende? Sannt, svarade hon tankfullt. Men har ni något skäl att tro, detshon tycker om er?4 Nej — endast den tron, att det finns en kärlek så brinnande och så tålmodig, att den slutligen måste vinna genkärlek. cOch när ni är med Mary, förföljer hennes bild er och står som ett mörkt moln mellan er och henne, förvandlande det, som skulle vara sällhet, till smärta? 4Lik gestalten af en engel står den emellan oss; men lik den engel, som stod vid paradisets port med ett flammande svärd i sin-hand:; cKunde ni ej genom ett fast beslut slita