Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 2

tyst, hopplöst, men utan samvetsförebråelse t. vill: säga. tills-hon,gifter sig .med-en annan, Jag föreställer mig att du skall blifva mycket lyckligare, åtminstone för en tid, efter sedan du fått detta bref. Jag är det, försäkrar jag dig, efter att hafva skrifvit det. Nu-som alltid, dyraste Maurice,-din ömt tillifna Mary.tt Gertrud kände sig mycket brydd och ledsen, då hon läste detta bref. Hon hade nästan förgätit ända till dess att-hon ett ögonblick roat sig med-den tanken, attMaurice beundrate henne; och äfven nuv sannolikt emedan hon ej önskade det — ville hon icke tillstå för sig sjelf att Mary syftade på henne: Om så vore skulle det vara högst besynnerligt af honom ätt begära råd af henne, och hon beslöt att icke tillåta honom tro att hon ansåge det -möjligtv Hennes: sätt var likväl kallt och tvunget, då hon återlemnade brefvet åt.honomoch sade: 4Det är ett mycket rörande bref. Det gör mig ondt om Mary och ännu mer om er, att fonhaft anledning att skritva det.4 i Hvadskan jag göra?4 sade han med ögo. net fästade-på golfvet.Jag älskar Mary med hela styrkan af min. vilja. Jag ville dö: för henne,men bör.jag bedraga henne— om jag också kunde det — och, när hon har enomskådat mitt hjerta, försöka öfvertyga rar att hon har orätt? Har hon då rätt? frågade Gertrud ännu alltjomt med samma tvungna sätt. z tDet är en passion i mitt hjertaX, sade han med: sammanbitna tänder, Xsom dödar: mig tum för tum;; som icke lemnar mig någon ro hvarken dag eller natt; som är obarmhertig -som hämnden och ihållande som lifvet; som beröfvar mig Mary och gifver mig ingenting annat än förtviflan i stället. År en man brottslig för det han lider? Har han väl sjelf valt att blifva olycklig? Skall han rådbråkas på steglet och sedan uppbära förebråelser för sina dödsqval? j Hans röst darrade och hon såg upp. Han