Aftonbladet – 3 februari 1862, sida 1

ven . uppdrag att utarbeta förslag till instruktion för nämnde styrelse. . I sammanhang dermed bemställde komiterade att, på grund af. analogien med andra embetsverk af lika omfattning, sekreteraren och kamreraren i skogsstyrelsen må förklaras pligtige alt vid kollektift sammanträde inför generaldirektören föredraga sina tjensteärenden, med enahanda rättighet att till protokollet yttra sig som komiterade föreslagit skola . ega rum inom t. ex. generglpoststyrelsen, äfvensom att vid chefens frånvaro de i styrelsen förekommande göromål, som äro af Töpande egenskap eller icke tåla uppskof; må af bemälde tjenstemän gemensamt förvaltas under iakttagande, i händelse af skiljaktiga meningar, att den eger afgörande rör steny till hvars föredragning ärendet hörer. Tre år ha förflutit sedan den nya skogsstyrelsen organiseradas, och 2 , är 8 dT RR blef pipifvet, eg styrelsen enligt läggande jort eller med jusiruktion blifvit försedd, eller den åt: ne vidtagen som komiterade föreslagit. Det synes således vara vida lättare att åstadkomma ett styrelseverk, försedt med chef, och utrusta denne med en rundlig lön, än stt få en instruktion för detsemma uppjord, ehuru det annars tyckes vara mera formenligt att instruktion upprättas åtminstone samtidigt med styrelseverkets bildande. : Särskilt hvad ifrågavarande styrelsemyndighet beträffar förekommer. det oss att en instruktion är -bögligen påkallad, enär; såsom kändt är, dess nuvarande chef först sedan han till befattningen utnämndes började idka forstvetenskapliga studier, och merå såsom dilettant än som fullt sakkunnig sysselsätta sig medden praktiska skogshushållningen. Emellertid är hvad här ofvan anförts ingalunda ett enstaka exempel på slapphet och långsamhet i administrativa frågors behandling. Komiterade anföra derpå några andra. så öfvertygande bevis, att vi anse oss för dem böra redogöra, dervid vi dock uttryckligen vilja erinra, att de ingalunda i förberörde afseende af komiterade blifvit förebringade, utan vill det snarare synas som komiteradesåtgärd nästan oafsigtligt tillkommit. Komiterade upplysa nemligen, pag. 177 i betänkandet, att fångvårdsstyrelsen hade varit i verksamhet under nio år innan densamma år 1835 försågs med — instruktion. Tio år derefter befanns nämnde instruktion otillräcklig, i anseende till den utsträckta verkningskrets som styrelsen erhållit samt de under tiden skedda förändringar i dess inre organisation. Fördenskull anbefalldes styrelsen (1845) att med förslag till ny instruktion inkomma. I nära fem år funderades på — och Tvistades — i styrelsen om be: rörde förslag, och när det ändtligen blef färdigt, inlemnades till K. M:ticke ett, utan två särskilta. förslag, det ena uppgjordt af chefen, det andra af styrelsens öfriga ledamöter — och, märk väl, den egentliga meningsskiljaktigheten gällde endast grunderea för styrelsens sammansättning, så att enligt det ena skulle styrelsen vara kollektivi rådslagen öfver alla der förekommande ärenden, i enligt detandra skulle målen i allmänhet afgöras af ordföranden jemte en föredragande ledamot, hvaremot begge förslagen åsyftade att under ordförandens frånvaro skulle styrelsens äldste ledamot inträda i embetets utöfning, i stället för att i den fänende instruktionen vikariatet ålåg den edamot, som efter sitt embetes värdighet främst ärX. Det var således i ena fallet en ingalunda svårlöst rineipiräga, i det andra en fåtänglighetsåsigt, som vållat så lång tidsutdrägt och så mycket — skrifveri. ge ringen 4funderade på saken i nio runda år, och hade ännu ieke löst den i andras föreställning alls icke invecklade knuten då ko.miterade afgåfvo sitt betänkande. Men då vaknade vederbörande ändtligen, och mot slutet af 1859 expedierades den nya instrukitionen; som redan mer än femton år förut, enligt regeringens egen öfvertygelse, hade varit af behofvet påkallad. Enligt äldre stadganden bör vid inträde i statens ; pen oeh sedermera vid hvarje be fordran å embetsmannabanan, aftjenstemannen s. k. trooch huldhetssamt tjensteed afläggas, och enligt gällande instruktioner skola kollegierna, och för yttermera visshet skull in pleno, denna ed af vederbörande mottaga. Detta befanns dock vara ej blott befängdt, utan rent af vidrigt, och i underdånig skrifvelse den 22 Februari 1854 anhöllo ständerna — ty äfven i detta fall måste dessa taga initiativet — att K. M. täcktes förordna om revision af eder och deras användandet — naturligtvis i den syftning alt det myckna officiella och ratings a svärjandet blefve inskränkt. berrda skrifvelse hade dock regeringen icke, till dess komiterade afgåfvo sitt betänkande (hvari framställningen ånyo förordades), fästat minsta afseende — och intill denna dag icke heller! Det är ej mer än några veckor tillbaka, då en äldre tjensteman för femtosjunde gången fick aflägga trooch huldhetssamt tjensteed, och som han vid sista stjernfallet hugnats med en ny orden, så kunde han i anledning deraf ej undgå att för 58:de gången sätta sin salighet i pant uppå att blifva det könungsliga väldet huld och trogen. — Hura ytterligt lättsinnigt betraktas också icke detta officiella svärjande? Se här ett exempel derpå. Då nu regerande konungen uppträdde på tronen skulle den militärstyrka, som för dagen var på vakt i hufvudstaden, jemte öfverkommendanten, kommendanten och det närvarande befälet, genast aflägga trooch huldhetsed; men man lade så ringa vigt vid ordalagen i sdeformulret, att samtliga högtidligen svuro på att med lif och blod försvara — äfven säkerhetsakten?. Vederbörande hade nemligen i brådskan fått fatt uppå ett edsformulär från Gustaf III:s tid, och det begagnades. — Misstaget rättades någon dag efter, på det sätt att åtminstone vemantkanen hink efter ett nvare farmulär