Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 2

Det är så tröttsamtX, sade hon med en intagande liten gäspning — om något sådant kan vara intagande — Jag har icke mrs Croftons energi.4 --En satirisk ödmjukhet!4 utropade han — tillbedjansvärda lättja, som förenar dygdens förtjenst och lastens tl Jag tycker om att se er vårdslöst tillbakalutad i en ländstol, låtande stickorna glida ur ert arbete med samma tjusande likgiltighet, hvarmed ni. skonar: er nästas rykte. Och har ni väl saknat oss, Lady-Bird? fortfor han, har ni bland Lifford Granges dystra skuggor skänkt en tanke åt dem ni lemnat efter er här? Jag hade vissa funderingar att förkläda mig till sjöman: eller vandrande gesäll och lägga mig i bakhåll för er i något af de mörka busksnåren invid floden, men det går en sägen i trakten, att er far håller tjurar i sin park, och jag var rädd att inför edra ögon blifva slungad hit och dit — icke blott af stridande känslor, utan af hornen på något af dessa STEN hösdjur.4 Gertrud skrattade och förnekade ryktet, och gick straxt derefter att kläda sig. on fiek sin plats vid middagsbordet emellan sir William Marlow och mr Egerton; lady Claras broder. Den förre tyckte i-ke om henne alls. I första rummet hyste han en nästan instinktmessig motvilja för goda hufvuden; ehuru sjelf skarpsinnig i flera fall, var han långsam i att uppfatta allt, som stötte på humor och skämt, och blef särdeles förtretad, att Gertruds uddlösa anmärkningar, som han kallade dem; kommo folk att skratta och vände deras uppmärksamhet från honom sjelf. Hennes andra granne hade icke äm blifvit särdeles bekant med henne, men nu gick det med stora steg. Det skulle varit svårt att ej tycka om honom. Han var så angenämg intelligent och vålvillig. Denna dag kommo deunder sam talets gång att tala om emigration, och ibland annat underrätiåde hån henne att Adrien var djupt intresserad i-detta-ämne och hade uppgjort planen till och grundat en koloni i