Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 2

må handlingssätt, som uppväcka beundran å ena hållet, ingifver endast förvåning och t. o. mmotvilja på det andra. Kanske att en kort tid förut, bristen på sympati mellan henne, och hennes båda grannar icke skul:ehafva synts henne lika påfallande oeh den frånvaro af verldslighet, somhon så väl uppskattade, hos. dArberg, hos Mary. Grey t. ex. -kunde: hafva förefallit. henne oförnuftig; men hon granskade ej sina egna känslor så noga, utan kände sig mycket en låten med det medvetandet, att hon var den enda af detta talrika sällskap, som förstod Adriens principer så väl som hon delade hans känslor. Denna och den följande dagen fick hon ej tillfälle att tala mycket med honom men hon tyckte att han. följde henne med ögoaen, och vid ett-eller två-tillfällsn: begärde hon -hansråd i några småsaker, der hon var tveksam huru hon skulle göra. Detlåg icke det: ringaste koketteri i. detta. Hon visade honom så tydligt hvad hennes qvinliga värdighet tillät, att. hon blott hade en önskan, och denna var icke.så mycket att fängsla chonom, som att sjelf göra-hvad han skulle gilta. Det skulle varit omöjligt för någon man, att ej blifva rörd af denna stumma hyllning. Denna enhet i syfte och enkelbet i handling tillhördes ej af naturen hennes karakter, utan var en följd af den djupa. uteslutande passion, som; beherr-kade hennes hjerta. Hon varlik Giuliettei sin kärlek, och kontrasten emellan hennes fullkomliga naturlighet med hänseende till den och den smidighet och förbehållsamhet, som annars utmärkte hennes inteliektuella karakter, var förunderlig och tilldragande. Han börade fråga sig sjelf om han älskade henne? — Om hän borde gifta sig? — Om hon i jelfva verket var allt hvad hon syntes vara? Och-ehuru han talade mindre med: hent we, än under hennes första besök vid Andey Park, började hans sätt att visa ett dels jo som shanvbemödade sig att ej för ydligt ådagalägga (Forts.)