Aftonbladet – 1 februari 1862, sida 2

Amerika, till hvilken han skickat en hle mängd af de fattiga irländarne i London, och som lofvade att gå mycket framåt. Jag beundrar honom så mycket, sade han, Xoch skulle nästan kunna tycka mer om honom än-någon annan. Men jag kan aldrig riktigt öfverensstämma med bonom, och jag tror att han har några mycket öfverspända ider.; Jag vill gerna att menniskor skola vara så lyekliga, som möjligt, och har nästan lika stor. fasa för att de plåga sig sjeltva, son att de plåga andra. Men ni anser väl icke honom för en sjelfplågare, eller hur? Han tyckes mig vara en särdeles lycklig menniska. Men jag tycker ej om hans sätt att vara lycklig. Kanske emedan j :g ej sjelf skulle fiona nöje deri. Jag anser honom alltför likgiltig för somliga saker och alltför uteslutande upptagen af andra. Han är icke praktisk nog. Det är ett ord som jag ej rätt förstår. Menar ni att han ej handlar i öfverensstämmelse med sina teorier? Nej; men hans teorier äro sällan sådana, att de kunna utföras, och derföre olämpliga för den verld vi lefva i. Men är icke strid just ett lifvets vilkor här i verlden? Det goda skall aldrig segra öfver allt här nere, och likväl ville ni väl icke af detta skäl tillintetgöra den strid, som det för. mot: det onda? 4Jag skulle handla så godt jag kunde sjelf, men icke eftersträfva en fantastisk fullkomlighet. Nej, icke en fantastisk; men skulle ni icke, eller kän ni åtminstone icke förstå, att en menniska kan vilja.eftersträfva.den högsta möjliga fullkomlighet? . Jag tror att menniskor genom att sträfva för högt ofta falla djupare, än de annars skulle hafva gjort.e Tror ni att: hån gör det?4 Nej; jag har redan sagt, att jag beundrar nonom mycket; men jag tror, att han kunde