Aftonbladet – 31 januari 1862, sida 2

hafva begagnat mer än ett par glasögon4 och hennes ögon fästades kanske omedvete å dem, som pater Lifford just i detta ögon lick torkade. oe smålog och sade: Ah, men till begagnande är ett par nog, om glasen äro goda. Jag skulle hafva trott, att just det ja tycker så mycket om på Andley Par skulle hafva tröttat er, nemligen dess brådskande beställsamma sysslolöshet. Jag anser en tom och betydelselös verk: sainhet sämre. Men ni är hvarken betydelselöst verksam eller beställsamt sysslolös. Jag hoppas icke alltid; men ni känner det gamla ordspråket: ombyte förnöjer. CJa, men jag tänkte ätt ertombyte skulle vara al annat slag. Jag kan förstå att ni tycker om att resa. eller att... Men jag är ej säker på att jag ej heldre tillbringar. en vecka ibland nya menniskor, om de blott äro något mer än hvardagliga, än ser nya ställen, ehuruväl äfven det är nöjsamt på sitt sätt. Men ni njuter säkert afattse natursköna trakter? Detta, svarade han, är likt en herrlig musik i en kyrka. När ni får höra den och ert sinne är stämdt i harmoni dermed, stiger njutningen nästan till hänryckning; men det finnes ganska få ställen, der man ej kan få erfara en dylik verkan: Jag tviflar på att Alperna eller Italiens underbara sjöar hafva uppväckt lifligare känslor än närmaste äng med sippor och violer invid London eller Manchester; och jag är säker på att en blomsterkruka i ett fönster har skänkt lika mycket glädje som parterren på Andley Park.4 Då förmodar jag, sade hon med mycket låg röst, att ni också anser det man kunde vara lycklig på Lifford Grange? De stannade just nu vid grinden till den illa kyrkogården. Han tog hästens mahn i sin hand, men svarade ej på ett par se: