Aftonbladet – 30 januari 1862, sida 2

svårt arbete, men jag hoppas slutligen, att det åtminstone skall blifva system i min dårskap. Det är verkligen en dårskap att förspilla sin helsa4, sade han leende, Såtminstone utan att göra ett godt utbyte, att vinna någonting ännu mera värdefullt i stället. : ed kunskaper är icke det, förmodar a 40 nej! icke för deras egen skull. Hvilket märkvärdigt ställe detta är !4 tHvad tycker ni om :det?4 sade hon i det hon slog upp fönstret, mot hvilket de stödde sig. ; Jag tycker icke illa om det, men jag kan ej smiekra. er hvarken genom att berömma eller förtala det, -Men säg mig: är kapellet lika gammalt som sjelfva huset? tIcke det som nu begagnas, men ett som ligger högst uppe. närmast taket och som nu ej längre kan repareras: Nära derintill finnes. ett af de gömställen för presternå som; brukades i förföljelsens tider. Vill ni visa mig det, till Belöning för de historier om katakomberna, som jag berättade er häromdagen? Ack ja, gerna! utropade Honifrigt och, visande vägen genom långa korridorer och slingrande trappor, fortfor hon: Jag hade intet begrepp förr än jag häromdagen påräffade en liten bok, kallad: Minnen från förföljelsen, om dessa mäns hjeltemodiga if och död, af hvilka somliga kanske hafya sökt en tillflykt på sjelfva det ställe jag nu skall visa er. Dessa berättelser äro verkligt sublima, . ehuru — eller. kanske snarare emedan — de äro så enkelt. återvifna. Men, mr dArberg, jag kan ej-förraga deras trohet och Tydnad motsdrottning: Elisabeth. . Den må hafva varit ädel, nen den förtretar mig i högsta grad: